Mitt första möte med mänskligheten idag var ett gräl med en snubbe i en jourbutik. Utomordentligt perfekt sätt att börja dagen på.
Jag ville köpa John Silverpapper. Till min glädje så hade han det. Det är nämligen ganska många butiker som inte har det.
“Nej, nej.” ,sa han när jag tog fram kortet för att betala.
“Va?” ,undrade jag.
“Det går inte!”
“Ja, ja, skit samma.” ,sa jag. “Jag betalar kortavgiften också. Jag behöver verkligen de där papperna.”
“Det går inte. Jag kan inte. Betala med pengar!”
Jag sa till honom att det inte finns några uttagsautomater i området.
“Gå ner till korsvägen!”
“Och sen tillbaka hit?” ,undrade jag.
Jag började surna till av denna fars. Jag sa till honom att jag tyckte det var dåligt och att i min jourbutik gick det alldeles utmärkt att betala med kort.
“Skyll på regeringen, det är dem som har bestämt!” ,svarade han då.
Jaha, det var alltså regeringen som låg bakom detta fuffens också, hmmm.
Jag sa till honom att han fick ringa till regeringen då och reda upp det här trasslet. Jag lade till att det är år 2014 nu och inte 1976.
“Du pratar för mycket!” ,blev hans svar.
Här någonstans blev det ganska otrevligt. Jag sa till honom att varje gång jag har gått in i den här jävla butiken så har det blivit tjafs.
Jag plockade upp mitt kort och stoppade i plånkan, bad honom dra åt hilviti och gick ut därifrån. Kanske inte så trevligt och överdrivet moget.
Det är dock sant. De tre, fyra gånger jag har varit i den där butiken har jag hamnat i tjafs med snubben bakom disken. JAG – som alltid är så trevlig!
Förbaskade drittsäck.
Nu sitter jag alltså på det där fiket som jag bestämde att jag skulle gå till igår. Trevligt ställe och trevlig personal. Jag har käkat en ostfralla och druckit kaffe. När hon frågade om jag ville ha skinka på mackan sa jag att det har varit alldeles för mycket skinka på sista tiden. Hon svarade att hon inte skulle spekulera vidare i vad det kunde betyda. Jag sa till henne att det var nog bäst så.
Hon har även varit ute och rökt och berättat lite lättsamt om sitt liv. Jag har berättat om mitt lite grann och om hur mycket jag älskar mitt jobb!
Nu måste jag gå hem snart. Eftersom jag inte fikar så ofta längre har jag glömt av hur jobbigt det kan bli för tarmarna med massa kaffe och cigaretter. Tarmarna känner sig trängda och jag måste hem och skita.