Efter en kväll med en eller två öl sen förra inlägget.
På denna korta tid har jag lyckats med följande:
1. Suttit på ett öl-kännarställe (ett riktigt trist, dyrt och snobbigt sådant) på tredje lång, ihop med en sjukt trist hög med gegga till 30-åringar. Inte en stor stark så långt ölborrarna sniffade. Man blir ju helt lost va (och ändå lika full).
2. Stött på en dam, utan att fatta att hon absolut inte ville ha med mig att göra. Vilket var tur, för hon verkade mer slow i huvet än ett degverk och mindre intelligent än en årsutgåva med Glenn Hyséns samlade krönikor i bokform.
3. Cyklat hem på min “sjukt snygga” minicykel, som jag har fått höra ikväll. Det enda problemet är att det inte går att cykla på den. Det glappar och hoppar i navet så man blir tiokig. Sen är det ett rent mysterium för mig hur det kan vara coolt med en cykel, som man ser ut som en blobbig bäbis på, eftersom den är så liten. Ah föck, nu fattar jag. De pratade inte om mig. De pratade om min cykel.
Det hela slutade iallafall med att jag kämpade på med den den där glappande mongocykeln ända från lång-gatorna till Avenyn…och sen, helt svettig och slut låste fast fanskapet vid en stolpe och tog en buss hem till Johanneberg.
Passar även på att ställa frågan som finns i en Galenskaparsketch:
Håller hela Sverige på att bli lite dumt i huvudet?
Nu ska jag röka en cigg och dricka resten av min Pernod. Sen ska jag gå och lägga mig för att jämt och ständigt ÄLSKA VÄRLDEN.
Imorn ska jag gå ner till Avenyn och hämta min “sjukt snygga” minicykel och och troligtvis ge bort den till uteliggare…
Jag vill nämligen inte se fanskapet igen.