Drömmen som följde, efter galleriadrömmen, när jag hade somnat om var av mindre trevligt slag.
Det första som hände i drömmen var att det promenerade runt tre feta spindlar på mitt vardagsrumsgolv (inget vidare att drömma om, eftersom jag har spindelfobi. Jag ryser fortfarande). Jag slog ihjäl en av spindlarna med en morgontoffel. De andra spindlarna sprang och gömde sig. “Jag tar hand om dem när jag har vaknat”, tänkte jag. Smart beslut eftersom jag sov.
Plötsligt befann jag mig på en gata. En enormt stor och skäggig och oborstad typ med håret stående åt alla håll dök upp (det kunde vart jag om man bortser från typens kroppstorlek). Han började gorma rakt upp i skyn som en uppretad, ickegrön hulk, sen satte han efter mig. Jag sprang in och gömde mig på ett hotell. Jag stod och smygtittade bakom ett hörn. Han sparkade och slog sönder hela receptionen med sina bara händer. En hög med kaffeved var att beskåda när han var klar. Han lade upp ett avgrundsvrål och sprang ut därifrån. Jag gick ut på gatan igen.
Nu befann jag mig hemma igen. I hallen. Jag tittade ner och märkte att jag stod i en brun vattenpöl. Jag öppnade toalettdörren och tittade på den fem centimeter djupa sjön som täckte hela toalettgolvet. Den var brun och det guppade runt bajskorvar där i. Toalettstolens kant var kvar helt intakt. Allt där under från kanten till där som vattnet tar vid var borta. Skärvorna låg utspridda på golvet. Jag tänkte att någon hade skitit med sådan kraft att hela toaletten hade brakat ihop.
Där någonstans i denna hopplösa soppa vaknade jag. På loftet. Lite ängslig, men lättad…