Käkade på Max igår. Deras originalhamburgare är väldigt god. Med den i bildligt sinne i hodet tog jag en promenad mot Max med en huvudvärk som letade sig ända ner i näsvingarna. Sen kom plötsligt regnet. Jag fortsatte promenera i regnet. Blev nerkyld och huvudvärken gav med sig. En fet triumf…
Redan när jag stod i kön på Max förstod jag att det var en dålig idé. Stod i fel kö. Tjejen som jobbade i kassan var långsammare än skalman. Hon kanske var bakis. Kunde känna hur baksmällan började jobba sig tillbaka. När det äntligen var min tur så var pommes fritesen slut. Hon la min hamburgare på en bricka, sen gick hon och började pula med annat. Torka bord i restaurangen, assisterade med att göra fler hamburgare. Efter drygt fem minuter fick jag fritesen. Jag satte mig för att äta. Halva hamburgaren var kall. Den andra halvan var kall och blöt. Brödet också.
Jag gick fram och frågade om de sålde kalla hamburgare. Det gjorde de inte. Efter nästan fem nya minuter fick jag till slut en ny hamburgare. Jag gick och satte mig igen. Jag tog ett bett. Den var varm, men smakade märkligt. Jag tittade på omslagspappret. “Frisco” stod det på pappret. Det var en hamburgare med bacon och någon annan sorts sås. De hade alltså gett mig fel sorts hamburgare. Den var äcklig. Skulle jag gå fram en gång till?
Jag pressade i mig halva hamburgaren och surade och lämnade resten. Sen åt jag upp hälften av pommes fritesen som nu hade kallnat och blivit mjuka. Jag reste mig upp och gick därifrån. Vresig och tvär.
Sen tog jag en ny promenad i regnet. Till bussen. Huvudvärken var tillbaka igen. Jag åkte hem och somnade nästan genast på soffan.