I förmiddags när jag vaknade, och hade somnat om sittande i skräddarställning och drägglat ner kalaskulan insåg jag att jag inte hade någon frukost hemma.
Jag slog på stort och gick och handlade frukost. Flingor och mjölk, bröd och pålägg. Blåbären hoppade jag över, eftersom de kostade trettio bagis för 125 gram. Sicket jävla sköjeri!
Jag gick inte till mitt vanliga Willys utan ett annat Willys som ligger på Utlandagatan. Det är jättenedförsbacke dit. Hemvägen är alltså motsatsen. Efter att gått i uppförsbacke kanske fem minuter var jag hemma igen. Jag satte jag mig på bänken utanför min trappuppgång och tog en cigg i flåsande skick. Det kom ut en annan tjej och satte sig på bänken och tände en cigg. Där satt vi och sög oss in i en långsam död. Under tystnad.
-Jävla nice väder, sa jag.
En ofattbar bräjking thö ajs-inledning.
Vi kom in på rökning och hur arga icke-rökande människor är på rökande människor. Hon blev helt arg.
-Den här gatan är ju för fan kommunens asfalt. Jag röker väl var jag vill på kommunens mark, sa hon.
Tydligen hade hon hjälpt till att flytta bänken från ena sidan porten till andra sidan porten en tidig morgon. Som morgongymnastisk. Personen som hade tvingat henne att hjälpa till att flytta bänken hade sitt fönster precis ovanför och fick in röken i sitt vardagsrum. Bänken har feta cementfötter och hade tydligen vägt ett halvt ton att släpa och putta på. Hon beskrev kvinnan som ville ha bort bänken som en kvinnlig version av Chuck Norris. Jag passade på att berätta att kvinnan som ville flytta bänken var samma kvinna som hade bott i min lägenhet tidigare och VAR en kvinnlig Chuck Norris. Det kunde jag skriva under på. Det var samma kvinna som hade lämnat brödsmulor i kökslådorna och ketchupfläckar på väggarna och hade mage att kalla det för flyttstädning.
Jag bjöd även på informationen att jag tyckte hon verkade konstig och lite smått dum i hodet. Hon höll med.
Hur som helst, hur som haver och Mannes slickbara pung!
Äh, nu vet jag ju inte. Trevligt med trevliga grannar. Hon var ju trevlig. Den arga rökande kvinna. Det var väl det jag försökte säga…
Nåväl när jag kom upp i lägenheten och ställde ner påsen så tyckte jag att jag hörde ett pip. Fan, nu piper hodet på mig också, tänkte jag. När jag kom in i köket släppte jag matkassen på golvet i total reflex eller oreflex. Där i gardinen satt en liten fågel och pep. En blåmes. Ön sweinbörd. Helt skräckslagen. Precis som jag i stunden. Jag gick ut i hallen och satte på mig en täckjacka med luva för att skydda mig från eventuella faror. Så som att den lilla pippin inte skulle hacka upp hjässan på mig. Stängde även jackan så den lilla djävvolen inte skulle hacka i sig mina oemotståndliga bröstvårtor. Redo för det stora slaget vid Normandie! Den lille sköjarfågeln flaxade runt när jag närmade mig. Väldigt snart satte den sig helt cool på fönsterbrädan och kollade på mig och sa bara:
-Äy kompis, släpper du ut mig eller?
Den lilla flaxaren satt kvar en stund, tittade på mig och sa något i stil med
-Vi ses polarn.
Sen flög han iväg.
Efter detta har jag varit på köttbullekällarn och druckit tre öl. Var även på Bengans och köpte två Muminfilmer. Bladig och efter tre öl kan det verka konstigt. Speciellt när man ber dem att ringa direkt om de får in fler Muminfilmer med ett lurigt halvsköjarflin!
Nåväl, sen gick jag hem till morsan och åt en fiskpinnemacka och drack tre folköl. Nu sitter jag på den där tråkkrogen Foxes i mitt område. Jag råkade nämligen missa bussen.
Jag har för mig att jag hade en stor tanke med detta inlägg. Som att jag skulle berätta något stort. Jag har hur som helst glömt bort vad det var.
Det kanske duger fint ändå…
Tänkte även förtälja att min största karriärsdröm inom att klättra på jobbskalan är att bli rumptermometer-testare!
Sicket glidigt jöbb!!!