Har alltså varit och gjort arbets-EKG idag. Helvete sicket rosslande och hostande det var på de andra patienterna i väntrummet. Man blev klart nervös.
En sköterska kom och hämtade mig. Jag klädde om till kortbyxor och träningsskor. Bar överkropp. Kände mig fantastiskt sexig. Ett kap. Jag fick lägga mig på en brits. De fäste elektroder över hela min överkropp. Sladdar och ett skärp med en dosa runt midjan. Kände mig uppkopplad som en robot från 80-talet. Sen tog de blodtryck på mig. Två gånger. Värdena var fina. Jag hoppade på totocykeln och tog ett lopp. Kände mig som Golden Hornline. De hade satt upp stora lappar på väggen där man efter skala på ett till tio hela tiden skulle tala om hur jobbigt det blev inom andning, trötthet i ben och hjärtslag. 1var ingenting. 10, då var man döende. Hela tiden skulle man hålla samma tempo medan de ökade motståndet i tramphelvetena. Ibland fick jag släppa ner högerarmen medan jag fortsatte att cykla så de fick ta blodtryck igen.
Man skulle cykla mellan fem och tio minuter. Efter sju minuter var jag döende. Ölsyran i benen stod mig upp i öronen. Andningen var slut. Dock kände jag ingen smärta i hjärttrakten. Jag klev av cykeln och hoppades att jag inte skulle trilla ihop som en redlös Bambi på golvet. Det gick fint att promenera bort till britsen där de tog blodtryck och puls två gånger till för att se hur hjärtat betedde sig när det taggade ner.
Enligt läkaren hade jag perfekt puls och perfekt blodtryck. Ditt hjärta mår hur bra som helst, sa hon. Det fanns heller inga tecken på att jag skulle ha någon förträngning någonstans.
De kopplade bort sladdar och drog bort elektroder från kroppen. Det såg ut som någon hade skjutit champagnekorkar på min torso hela förmiddagen.
Jag gick in och klädde om igen. Kände mig glad och lättad. Duscha fick man göra efteråt om man ville. Duscha? Va fan skulle det vara bra för, jag var ju knappt blank i pannan.
Skall nog ta en runda upp på vinden endera dag och leta upp de där joggingpjucksen. Sen ska jag fan springa Göteborg runt med bajset rinnande längs benen.
Hubberu, hubberu!