Det var ett fasligt snoozande i förmiddags. Närmare bestämt sju gånger. Snoozade i liggande läge. I sittande skräddarställning. Lyckades falla in i flera korta tio minuters-drömmar. För tillfället dröms det något alldeles kopiöst.
I en av drömmarna hade någon gjort fysiskt inbrott i min dator. Alltså slitit loss bakstycket på datorn och huggit ut datorprocessorn med kniv. Ramminnet var också borta. Hälften av tangentbordet bokstäver saknades och hårddisken hängde och slängde i en lös sladd.
PLING PLONG, PLING PLONG. Jävla snoze!
Nästa dröm:
Jag var tillbaka i källaren på Kvilletorget. Jag klev ner i källaren. Där satt han, Sopan (Jag delade lya med en väldigt märklig britt vid namn Martin, men som vi kallade sopan, under första halvan av 2000-talet. Varje dag när jag kom hem önskade jag att han skulle spårlöst försvunnen. För alltid).
Eller satt? Han halvlåg i soffan med fötterna upp på vardagsrumsbordet och med skorna på. Han skrattade högt och hysteriskt åt någon poänglös och kass serie på TV-serie som vanligt. Mellan varven vrålade han ut sina gäspningar som en brittisk babianhövding.
“Ska han alltid bo här, den jäveln?” tänkte jag.
-What’s up Martin, sa jag
-Not much. I couldn’t be bothered. Sod it. Im just nacked!
Jag gick in i mitt blåmålade rum och funderade på att hänga mig.
SNOOOOOOOZ. PLING PLONG. Skräddarställning. Oj en liten dräggelpöl på maggen. Sicken tur att det bara var en dröm.
Jag la mig ner igen. Bara några minuter. Jag somnade om på stuberten. Maken till trött människa. Ingen hejd ju.
Jag drömde att jag var omfamnad av två babes. På loftet. Jag i mitten. En donna vid var sida. Som flåsade i mina öron. Där låg jag och stortrivdes som bäst…när det pling plongade igen.
-Öh, är jag vaken eller? Och vart tog donnorna vägen?
Det var lätt den kortaste och gemytligaste drömmen. Vilken besvikelse!
Jag klev upp. Tog en cigg på balkongen i nyvaket tillstånd. Väderleken börjar ordna till sig. Förmiddagsolen lös genom ett tunt molntäcke av mänsklig prutt och stank.
Annars verkade det mesta som vanligt.