Jag har precis haft min glasögontimma. Alltså jag har glasögonen på snoken för att vänja in ögonen. Det är nämligen så att om ögonen inte är vana vid att titta genom glasögon så gungar världen när man rör på hodet. Man får värsta gratisfyllan.
Efter ett tag har hjärnan programmerat om sig, värjat sig mot gungningarna och allt ter sig normalt. Åtminstone i synfältet. Resten av existensen är ju som vanligt, fattar ni väl?
När jag för en stund sen skulle byta till linser höll jag på att glömma av att ta av mig glasögonen och sätta linserna direkt på brillorna. Förvirrat. Kunde ju slutat med att jag gick in i väggen och knäckte näsbenet.
Efter att nu ha dragit ner på Coca cola-drickande så har jag även käkat mörkt och tyskt rågbröd in några dagar. Fullt med massa nyttiga och onda fröer eller linser eller kärnor eller vad fan det nu är i detta bröd. Eiweißbrot heter det. Lyssna på ordet. Jag älskar världen!
Man blir faktiskt rätt stabil i kappsäcken. Sen sätter det fart på tarmarna också. Som en firestarter. Fasta och stenhårda klumpar plumsar i våld rakt ner i porslinsskålen. Man kan säkert krossa fönsterrutor med dessa små bollar. Om man kastar hårt. Öh, vad är det egentligen jag sitter och skriver om på min lediga tid?
Nej, får ta mig en dusch. Sätta på mig skjortan och kanske till och med slipsen. Ska ha taco-kväll med syrran och senare träffa Putte. Han kommer på blixtvisit till Götet. Vi ska dricka öl. “Inte för många”, har Putte sagt. “Inte för få heller”, säger jag. Vi kan ju lägga oss på lagomstrecket. Eller bara en liten bit ovanför.