Sitter och dricker turkiskt kaffe. Fick detta av Deniz när hon packade sin väska. Ett jävla drag i det där kaffet kan jag säga.
Sitter även och tittar ut på en grå himmel som var blå innan. Och nu började det regna.
Sovit tio timmar inatt. Känns som jag skulle kunna sova tio till.
Har återgått till hobbyn att vakna sittande i skräddarställning med huvudet vilande mot bröstet.
Jag har varit ute och träffat Maja på två bärs.
Efter det har jag varit hemma hos morsan och druckit två folkisar och pratat.
Morsan berättade om sina långfredagar som barn. De var hemska sa hon. Hon och hennes syster fick inte göra någonting. Ens inte läsa en bok.
Lite märkligt ändå, med tanke på att min mormor och morfar var de mest icke-troende människor man kunde träffa. Antar att de bara skulle vara så. Tidens tempo.
Kommer själv ihåg att jag var hemma hos farmor och farfar under några påskar utan när jag var liten. Där var det samma strikta förbud. Dock med mer tyngd och allvar, eftersom de var djupt troende baptister. Bön vid matbordet. Bön innan nattlampan släcktes.
Annars, när det inte var tråkmånsiga Jesus-högtider, så var min farmor den bästa och roligaste människan att vara med när man var liten. Kan fortfarande sakna henne.
Morsan trodde för övrigt att långfredagen betydde att den dagen var längre än andra dagar. Alltså att den hade fler timmar eller att klockan rörde sig långsammare på djävulskap.
Själv, när jag var liten, trodde jag att afrikaner var så bruna och mörka i hyn för att de gillade att vara i solen hela tiden. Åh, vad de tycker om att sola!
Båda exemplen är såklart myter. Kan var bra att veta om det nu är någon som läser detta och går runt med samma sköjarteorier fortfarande.
Annars funkar den här låten bäst nu. Euforin i tonerna spritter som glöd i venerna!
My Valentine