Tar en bärs på Vickis. Kände mig lite lurad, då jag trodde att det skulle vara sol på deras uteservering. Alltså årets första öl ute i solen. Man kanske kan riva ner huset framför? Då når ju solen fram…
Helt fullt med folk här. Pizzor på borden överallt. Trodde fölk käkade ägg och sill och nubbe på Påskafton.
Kanske skall hoppa över familjefirandet och sitta här till stängningsdags och gråta. Ensam. Piggt och käckt.
För några dagar sen satt jag och rökte på en bänk. Kommer inte ihåg var. Ciggen tog slut. Cigaretter har ju en förmåga att göra det. När jag smätte iväg den som jag brukar uppenbarade sig en orangeklädd joggare från ingenstans. Ciggen smet iväg i en skruvad båge och smekte förbi hans rygg.
Tur att han inte märkte något. Om han hade gjort det kanske han hade fått för sig att klappa till mig. Jag hade inte haft en chans att springa ifrån honom eftersom han ägde en kondition som jag själv aldrig har varit i närheten av.
Videochattade med Deniz i morse. För första gången. Fantastiskt att se henne i rörlig bild och i verklighet, 2600 km bort. Fast ändå i mitt kök.
Tycker det är fantastiskt med all den här tekniken. Tänk om det hade varit som förr. När man var liten. Och äldre än liten. Ett samtal på fem minuter i veckan med raspig telefonlinje och sen ruinerad på en overklig telefonräkning. Hade ju aldrig gått.
Det enda såklart, efter att vi hade lagt på, var ju att saknaden blev ännu större än när vi chattar med skrift. Lämnad, lite som i det kristna budskapet: Se, men inte röra.
Och apropå att bli uppraggad av en kvinna…
Min morfar blev uppraggad av min mormor. Då var de såklart ännu inte mormor och morfar . Morfar satt på ett café eller konditori. En kvinna vid ett bord längre bort i lokalen satt och flörtade med honom. Vilket han märkte. Han fann henne mycket vacker och hon fann honom väldigt stilig. Till slut kom hon fram till hans bord, frågade om hon fick slå sig ner. Dt fick hon såklart.
De levde med varandra i 70 år. Kärleken dog aldrig ut.
Minns när vi var hemma hos mormor och morfar. Min morfar lyckades alltid spilla ner slipsen eller skjortan med salladsdressing eftersom han alltid satt bakåtlutad när han åt.
-Men Sigvard då, sa mormor en suck. Nu har du sås på skjortan igen.
-Ojdå, sa morfar och torkade bort såsfläcken med servetten.
Sen utbytte de kärleksblickar som blixtrade till under diskreta léenden. Min morfar hummade alltid lite också.
(Hur han sen lyckades få senap i armhålan en gång är ett mysterium som aldrig fick svar…)
Vackert på något vis.
Tror dock morfar skippade frasen “Jag tänker inte knulla med dig” när mormor kom fram till hans bord.