För att inleda ett inlägg på lite annorlunda vis så skriver jag:
Jag sitter på balkongen och dricker kaffe.
Det är vår på riktigt. Träden håller på att slå ut och gräset är grönare än…det vet i fan.
Våren brukade vara min absoluta favoritårstid. För några år sen. Kan kanske inte säga att den är det längre. På något vis blir kontrasterna mellan ensamhet och tvåsamhet kraftigare. I solskenet. Folk promenerar förbi. De är på väg någonstans. Två och två. Hållandes i hand.
“Att lägga sig på lur i en buske med en hagelbrakare och skjuta bort deras sammanflätade händer…” En kortnovell av Johan Ernerot.
Satt och tänkte att snart är det dags att fälla upp parasollet. Men vad ända in i mormors vedpanna är parasollet? Det finns ju inte där.
Jag böjde mig över räcket för att se om det låg nere på gatan. Nej… Kanske det är någon fasadklättrare, inriktad på vinröda parasoll som har knyckt det? Jag tänkte att jag får gå ner och leta runt huset. Behövde knappt leta alls. Där låg det. Intryckt mellan en bänk och husväggen. Det såg smått ledset ut. Smutsigt och en stor reva i tyget. Jag tog upp skiten och satte upp det på balkongräcket igen. Får väl åka och köpa ett nytt någon dag…
Han kände sig trist.
Han kände sig ful.
Han försökte vara rolig,
men det blev inte kul.
Såg en film igår. Med Adam Sandler. Den handlade om en familjefar som hade förlorat sin fru och tre döttrar i ett av planen den 11:e september. Han var såklart i otroligt taskigt skick.
Får revidera mina tankar om att Adam Sandler är en jöns. Alltså enbart Jöns. Har nu sett två filmer på raken med honom i huvudrollen där han spelar lite mer lågmält utan att jönsa och han visar sig vara en briljant skådis. Naturligtvis kommer jag inte ihåg vad någon av filmerna heter.
Det finns inte plats för sådan info i min minnesbank.
Slängde massa kläder för ett tag sen. Kläder som min mage hade växt ur. För numera tajta tröjor och byxor som inte längre gick att knäppa. Lite synd nu. Hittade dock en t-shirt som jag hade glömt bort att slänga och som brukade sluta på halva fettobuken (like ö sexbömb!). Nu sitter den perfekt.
Jag hade aldrig haft en fettobuk ända fram tills jag var 36 år. Magen var platt vad för sort skit jag än proppade i mig. Det var ju inga hysteriska tränings och fit-tider då som det är nu. Brukade se på mina vänners förfall angående växande buk medan min mage fortfarande var platt. “Du kommer också få fet mage en dag” sa de avundsjukt till mig. Jag förklarade det hela med att jag hade hög ämnesomsättning och att jag inte var en fet människa som gick runt och var nöjd med tillvaron. Det lät bra tyckte jag.
Under den där våren sa det plötsligt bara smack. På kanske en eller två månader hade jag plötsligt jobbat upp en fettobuk. Det hela var väldigt nedslående. Kan dock inte minnas det som om jag någonsin har promenerat runt och varit en nöjd och präktig homosapies. Kanske det var ämnesomsättningen som plötsligt bara brakade i botten.
Sitter alltså på balkongen. Dricker en folköl och skriver om min mage…
Är jag på riktigt eller?
Vildan, yesterday at the cafe i saw a big sign. It said: semla 25 kr. Sitting outside, a man came out with a semla. It should have been you…