Jag har suttit på ett torg och glott på människor. En mycket tröttsam uppgift. Alla dessa ansikten. Leende ansikten nersmetade i solsken.
Jag var inne på en Sibylla innan. “Är du trött idag kompis?” frågade han i kassan. “Bortom alla gränser” valde jag att svara. Ungefär ett lika konstigt svar som frågan i sig. Det är nämligen så. Jag sover men vaknar upp varannan timme. Svettig. Två sekunder senare har jag glömt bort drömmen jag nyss drömt. Klarvaken. Efter en stund somnar jag om igen.
Tog en promenad. Vinden var arg och slog mig i fejset. Jag var arg och kände för att slå tillbaka. Kände för att slå sönder något eller skrika rakt ut. Jag gick fort och jag började svettas. Nu fryser jag istället.
Jag har skrivit två inlägg här tidigare idag. Det första handlade om kärlek. Det andra om ilska, men jag raderade bägge två. Eller snarare så flyttade jag över dem till mina dagboksanteckningar. Kändes för ledsna och arga och privata.
Har sex dagar ledigt igen. I rad. Har tänkt att passa på att vårstäda. Skura badrum, damma, putsa fönster, dammsuga och skura golv. Tog all jävla disk idag…all denna tid som sköljs över mig.
30 punkkonserter i magen. Uppvriden som en klocka. Slängd som mellanmål till tigrar och hyenor. Tomhet, saknad, ensamhet. Tillbaka på ruta ett igen. Jag rear ut min själ. Allt ska bort.
Detta är ändock det bästa jag har att erbjuda i ord för tillfället. Åtminstone här på bloggen.
För att göra det här redan intressanta inlägget ännu mer intressant lägger jag ut en bild på mitt nystädade kök.