Midsommarafton. 11 grader, moln och regn. Morgonvagnen till jobbet. Folk. Mest par. Med packade väskor och påsar med mat och dricka. Alla är på väg någonstans. Ut på landet till fester. Till stången. Till sillen och till nubben. Ser trevligt ut.
Jag är förvisso på väg någonstans också. Till jobbet.
Tv4. Nyhetsmorgon. Min brukare tittar alltid på det. Programledare och gäster har midsommarkransar på huvudet. De har ställt fram sill och gravad lax och avsmakar det hela med nubbar och öl. Kvart i tio på morgonen. Snacka om frukost.
En potpurri av midsomrar. 43 stycken. Minns kanske högst 10 stycken av dem. Lyckade och roliga och vissa totalt miserabla. Bråk, skrik, skratt, tårar och glädje. Sprit i mängder.
En midsommar av sämre art hade jag med ett ex och hennes vänner för många år sen. Ute på landet. Jag hade aldrig träffat någon av dem innan. Hennes vänner var så långt ifrån mina egna småskavankiga och mänskliga vänner som man kunde komma. Perfekta, präktiga och väldigt trista. Vuxenpoängen svämmade över. Som om de hade förstått någonting som jag själv hade missat.
När vi gick till midsommarstången var jag den enda som hade öl med mig. De satt och småkonverserade världsvant med ett vinglas hela kvällen. Nickade förståndigt till varann. När klockan var halv tolv på kvällen var det släckt i huset och alla hade gått och lagt sig. Inklusive mitt ex. Jag var aningen chockad och på ett visst sköjarhumör. Jag visste att det fanns resurser i bilen i form av åtta starköl. Gå och lägga sig innan midnatt på självaste midsommarafton? Sköja inte med mig.
Jag smög ut och startade en egen efterfest i bilen. Helt ensam. Med musik och öl. Jag sänkte öl efter öl. För varje öl blev volymen på musiken allt högre. Till slut var fönstret helt nervevat och musiken ekade ut i den svarta natten. Rakt ut i bonnanejden och rakt in i huset där folk sov. Jag började bli ordentligt plakat. Svenskt midsommarfull.
På något vis ville jag att de skulle tycka att jag var en hemsk människa. Spä på den felaktiga bilden, bara för att de själva verkade tycka att de var så duktiga och perfekta och så mycket bättre.
Plötsligt hördes några jättesmällar i biltaket. Jag tittade upp och ut genom fönstret. Där stod en kvinna i nattlinne. Hon var rosenrasande. Jag sänkte musiken en liten aning och frågade vad det handlade om.
-Sänk musiken och veva upp fönstren, skrek hon. Du väcker ju hela landsbygden! Är du idiot?
-Jajamen! svarade han med flaggan på topp i bilen.
Kvinnan klampade tillbaka till huset med arga och klampande steg och drämde igen ytterdörren.
-Där väckte du nog hela huset, tänkte jag.
Jag avrundade festen en stund till. Lite lagom långsamt tills ölen var slut ungefär och med aningen lägre volym på stereon och med fönstren nästan helt stängda.
Jag tassade med små oskyldiga tomtesteg till sovrummet. Där var stämningen ganska dålig. Exet låg där vaken och stirrade upp i taket. Hon är en av dem tänkte jag.
Stämningen var ännu mer kylslagen dagen efter eftersom jag hade lyckats hålla henne vaken med Haddocksnarkningar hela morgonkvisten.
Jag vaknade av solen i ansiktet och av en huvudvärk som var mer uppsvälld än mitt huvud. Jag hörde hur de åt och skrattade där ute. Hoppades bara att alla skulle gå hem så jag kunde smita ut osedd från det där huset.
Till slut var jag tvungen att gå upp. Jag försökte mig på ett “hej hej” när jag passerade hela den perfekta tråk-klungan och smet in på toa. Ingen hälsade. De tittade bara avmätt på mig med en aning avsky i blicken.
Olika bär leka väldigt dåligt!
Glad midsommar kära vännerrrrrr!