Det är mycket med frisyren nu asså.
Igår när jag var ute och drack några bärs med May tröttnade jag på denna oformliga, oknulliga bedrövelsefront av dåligt hår.
Jag satte helt sonika mitt lilla hode mot en brinnande oljelampa och började elda upp skiten. May slog mig upprepade gånger med handflatan i hodet när hon såg att det faktiskt brann där uppe som en majbrasa. Eldsvådan slocknade. På detta vis slapp jag svedd hårbotten och ambulanskår med sjukhussängar och sexiga brandmän med slangar.
Sen spred sig doften av bränt barr. Folk höll sig för näsan och utrymde rummet…
En flinande dåre med dregel i mungipan sitter alltid obesvärat kvar…
Nu ser jag ut som en blandning av Gustav Wasa och en slirig törsk som inte har råd att gå till frisören.
Sicket jävla barr asså!