Internationella sjukdomssöndagen.

Tar en söndagsbärs på Publik. Hela den här dagen har varit ett spadtag i frusen jord.
Vid ett av borden pratas det om tvångsbeteenden och i baren pratar de om demens. Själv dementerar jag mitt tvångsbeteende att ta en bärs till.
Det hela kan beskrivas som muntert värre.
De spelar Nick Drake här inne. Söndagen då det bara spelas musik av döda människor.

Snön kom. Vitt och fint. Den enda ansträngning jag tog mig för igår var att gå och köpa en pizza. Jag pulsade mig fram i snön i uppförsbacken på väg hem. Sen var lungorna helt rensade. På skräp. Och luft.
Nu spöregnar det ute. Inch by inch, så försvinner snön och mörkret är här igen.

Det börjar kännas överskattas att leva ensam igen. Gå och lägga sig ensam. Vakna allena. Plöja runt utan att någon ifrågasätter ens invanda rutiner. Att dela ens egna tankar med sig själv. Att bara distraheras av sig själv och tänka för mycket.

Nej, alltså. Nu satte sig två donnor bordet bredvid. Den ena har nu haft en lång utläggning om depression. Den andra har nu kort efter en utläggning om ett virus som slog ut hela hennes kropp. Hon är nu på bättringsvägen.
Jag måste härifrån innan jag drar ner kalsongerna på Jesus eller börjar gråta.
Och där gick jag…

Allright, en sista bärs på Dansken innan jag går hem. Oh, nya väggar och kanske inte fullt lika mycket prat om sjukdomar.
Där fick jag min öl. God faktiskt. Kanske stannar på en till. Men vad hör jag för ord?
“Cancer?”
Jaaa, man skulle kunna tro att jag sitter här och hittar på. Det gör jag inte.
Nej, nu hörde jag det igen. Har jag missat något? Är det internationella sjukdomssöndagen? Finns det en sån?
Det finns ju kanelbulledagen och black friday, så det borde ju inte vara något konstigt.

Själv känner jag mig okristet låg. Som om någon har smetat in tartarsås i mitt skägg eller förgäves försöker lyfta upp mig. I öronsnibbarna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *