Himlen är rosa där ute. Jag är mörk under ögonen och befinner mig i något slags dyartat lågvatten.
Jag började fundera över mitt liv, men kom inte längre än så.
Solen kom fram i Onsdags. Den lade sig perfekt över en uteservering i Guldheden. Klockan var väl två på eftermiddagen. Sen satt vi där. Jag och Ed med varsin öl i näven. Som gifte sig med nästa och nästa öl och nästa…till att mörkret och månen fanns där och vi befann oss på andra lång.
Fick ringa till mor och ställa in den där middagen som hon egentligen skulle bjuda på. Hon blev inte så glad…
Igår var ångesten stor. Tittade på tio avsnitt av “Pablo Escobar-serien”.
Ringde till mor igen för att försäkra mig om att hon inte var ledsen på mig vilket jag blev försäkrad om att hon var. Ångest. Dålig klant-son…
Jobbar helg igen. Det blir ingen glad av. Speciellt inte jag.
Nu är han med Sveriges vitaste tänder på Tv. Känner hur glädjen spirar genom hela kroppen.