Hade planer för den här dagen. Men den turned out to be a pannkaka. Pangkaka hade varit bättre, för då hade det jävlar i mig smällt i knutarna.
Hade tänkt att gå upp i tid. Skriva lite här. Sätta mig ner och fixa till lite foton och ta lektioner i Adöbe Lightroom. Gå ut och käka lunch…
Ställde klockan på halvtio i morse. Den ringde som utlovat. Snööze, vem fan behöver det? Somnade visst om. Vaknade från en resa i Thailand, mitt på loftet, kvart i tolv.
Återigen, tiden. Den jäveln. Ska börja gå runt med en väggklocka runt halsen så jag inte blir lurad på en jävla sekund!
Somnade i tjugo minuter till i den klassiska skräddarställningen med hakan mot bröstet. Jag är väl ingen skräddare? Tvingade mig upp.
Satt och blängde vid köksbordet ett tag. Tittade ut: grått. Tittade ut över diskbänken: Förbövlig kakafoni av sketen disk med ingrodd lort i drivor. Blev förbannad och ställde mig och diskade. Fyrtio minuter senare satt jag och mummlade vid köksbordet igen.
Käkade frukost kl.13.30. Och nu…sitter jag här. Klockan är strax tre. Dricker kaffe och tittar ut på en grå himmel igen. Det står två hundägare ute på gården. Hundarna springer runt och skäller som tokar och hundägarna står och pratar med varandra lomhörda över faktumet att det faktiskt är deras jyckar och ett jävla liv på de där byrackorna. Funderar på att gå ner på gården. Springa runt på alla fyra. Bita hundägarna i skinkorna och slutligen strypa mig i deras koppel.
Jajamän, här sitter jag och älskar världen igen. I sedvanlig ordning.
Nu kanske det är dags att ta hand om de där bilderna…