Spårvagnssäten och en “ekivok” sång.

Har funderat över att en del säten på spårvagnarna är hårda (gud vad spännande. Nu måste jag ju bara fortsätta läsa, tänker ni).
Vissa säten är som en skål och det känns som stoppningen är försvunnen. Den främre ramen på sätet skär in i undersidan av låren och det känns som man sitter i en djup balja.
Tänker att det måste vara en enormt fet människa som måste ha dunsat ner på sätet så plåtunderredet har gnisslat och brakat ihop till en skål.
Förbaskat obekvämt är det och man måste genast byta säte.

En vän tyckte att feta människor borde betala dubbla priset på spårvagnsbiljetten eftersom de tar upp två platser. Kanske man skall gå ett steg längre och tredubbla priset eftersom även sätena knakar sönder.

Tittade på nyhetsmorgon på fyran idag på jobbet. Tommy Körberg och Peter Dalle var med.
Tommy framförde en låt med en text som handlade om en flicka han hade varit kär i när han hade gått i skolan. Eller kär? Kåt på, snarare. Han sa att texten var ekivok.
I sista versen fick han träffa samma kvinna i vuxen ålder. De blev fulla och skulle knulla “men då fick jag inte upp min snopp”, sjöng den lite för gamla Tommy för uppgiften.
Ofattbart töntig text som var tänkt att vara lite fräck. Kände den röda ketchupfärgen svälla ut över kinderna.
Medan han framförde mästervärket somnade Peter Dalle i soffan. På riktigt. När de svepte med kameran över studion såg man hur han föll i djupare och djupare sömn. Sista gången de svepte med kameran låg hans huvud över ryggstödet på soffan och munnen var vidöppen. Magen guppade upp och ner. Han har nog inga sömnproblem…som en annan.
Hans sömnstund gjorde sig mycket bättre i rutan än den ekivoka sången.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *