Blev ägare till en cykel igår. Majas gamla bike. En stadig och stabil Sjösalacykel. Röö o finer. Grymt skön att cykla på.
Begav mig genast ner till stan för att köpa ett extra cykellås. Cyklade upp för backen vid Chalmers till Guldheden. Höll på att dö. Andan tog slut och benen värkte och förvandlades till bulldeg.
Hittade ett fett jävla lås att låsa fast cykeln i stolpjävlar med. Det var icke bultsaxvänligt, sa gubben i cykelaffären. Slutar väl med att någon redlös jävel sliter upp hela stolpen ur marken och cyklar iväg med den på pakethållaren.
Köpte även cykellampor. Såna däringa ledlampor. Tyvärr var det något fel på det där paketet. Bägge lamporna hade vitt sken. Fiffel och båg. Lampan där bak skall väl vara röd? Det har jag sett både på cyklar och bilar i filmer och i verkligheten. Helt under ytan i dyngpöla är jag väl inte!
Tänker att jag skall börja cykla mycket. Upp för backar och ner för backar. Till mataffären och krogen. Till stranden och läsa en bok och cykla hem igen. Till alla stans sexklubbar. Sparka ner andra cyklister som bränner om mig i sina spandexbyxor. De brukar ju ändå ha hjälm och då gör det ju inte så mycket. Tralla högt och studsa som en förvildad tupp på sadeln medan jag bränner ner för backarna. Äta ostbågar och dricka kaffe bakom styret. Cykla genom kyrkor. Cykla mot tid och dumhet. Cykla mot vett och balans och mot sans och all möjlig obalans. Cykla mig sjuk. Cykla mig frisk. Cykla mig rakt ut i världens gigantiska skönhet och rövhål.
Nu jävlar bär det av!
Där står den. Röö och finer.