Såg något mycket märkligt i morse när jag var på väg till jobbet. Stod och väntade på vagnen vid Valand.
Mot mig kom en kvinna gående, och det har väl hänt innan, men den här kvinnan hade en heltäckande hjälm på sig som täckte hela ansiktet. Hon är nog trött på denna grymma värld, tänkte jag, men hur ser hon var hon ska någonstans. När hon kom närmare mig såg jag att det var någon slags fäktningshjälm med finmaskigt stålnät för nunan.
Jag försökte att inte vara ohövlig och glo för mycket. Hon gick förbi min hållplats och ställde sig bakom mig utanför systembolaget.
-Jaha, hon var bara törstig, tänkte jag.
Hon drog upp hjälmen så den satt uppe vid pannan. Sen plockade hon fram papper och penna från en ficka och antecknade något. Hon lade tillbaka pappret och pennan i fickan och drog på sig hjälmen igen. Sen, och detta var också märkligt, ställde hon sig i någon slags givakt-position med händerna bak på ryggen. Hon stod så i kanske tio sekunder. När hon var färdig plockade hon upp sin väska från marken och gick mot mitt håll. Hon stannade till vid en ny stolpe. Sen gjorde hon om hela grejen en gång till med hjälmen, pappret och pennan och givakten. Nu började folk stanna upp och titta.
Hon packade ihop sina grejor igen och gick över till andra sidan av hållplatsen. Hon ställde sig vid en ny stolpe. Samma procedur igen. En gubbe i keps och med käpp stod verkligen och blängde.
En spårvagn kom in och skymde sikten. Det var min vagn som jag skulle ta. Nästan skönt att slippa se galenskapen. Man blir ju nervös och huvudet kan ju trilla av och explodera.
Nu blommar det…hann jag tänka innan jag klev in på vagnen. Ut ur samma vagn klev en kvinna till med en likadan hjälm på skallen. Drivs det med mitt lilla hode tro? Kvinnan i hjälmen gick fram till den andra kvinnan i hjälmen. De ställde sig mitt emot varandra med en lyktstolpe mellan dem. De gick upp i samma givakt igen.
Min vagn började rulla.
När jag tittade ut genom fönstret igen så hade de börjat dansa någon slags vals med varann.
Jag ska på synundersökning nästa fredag. Kanske tajmingen inte kunde vara bättre. I annat fall får jag väl gå och sinnesundersökas om det skulle vara så att jag ser saker i syne.
Eller så är det en ny, vedertagen lek som jag har missat.
Annars är det väl bara som vanligt. Den här stan har bjudit på ännu en obeskrivligt märklig scen…