Jag har varit och klippt mig. Tyckte det fick räcka med flint-krater-pash nu.
Först pratade jag och frisören. Sen pratade vi inte. Sen pratade vi lite till och så var jag färdig.
Han verkade gladare än vanligt, frisören. Det visade sig att han skulle stänga frisörsalongen i tre veckor och åka till sitt hemland för första gången på nio år.
När jag frågade var han kom i från sa han bara “ja, just det”, så jag fick aldrig reda på var han skulle åka.
Igår när jag åkte buss ner till stan satte sig en hemlös bredvid mig. Han hade med sig massa grunks. Han pratade helt random ut i luften hela tiden. Eftersom jag var lite bakis så svettades jag. Nervös blev jag också eftersom jag även är lite nervöst lagd. Känslan ökar när jag är bakis.
Hur som helst hörde jag ordet iphone sägas av honom ett flertal gånger. Jag satt och smsade, och när jag tittade i periferin satt han och glodde på min mobil.
Innan han klev av frågade han mig om jag var musiker. Han kanske vill att vi ska starta ett black metal band ihop tänkte jag. Jag svarade att jag var det. Han lyfte upp en stor synth som han hade bredvid sig och frågade om jag ville köpa den. Jag avböjde vänligt.
“Just give me a beer, and you can have it!”
Jag sa nej-tack en gång till. Då började han gapskratta och sa att han bara “was kidding”. Han reste sig och tog tag i synthen och alla grunkor. Hela vägen ut genom bussens dörrar skrattade han jättehögt och nöjt, som om jag var den mest lättlurade idioten på planeten som han hade träffat.
Tror dock han hade sålt den till mig för en öl om jag hade sagt ja…