Trodde aldrig jag skulle få uppleva att det regnar stenbumlingar utanför fönstret när jag sitter och dricker mitt förmiddagskaffe.
Nåväl, det gör det iallafall nu när de hackar loss fasaden på huset. Halva husets innanmäte är uppfläkt och det här är en vansinnes-symfoni och en följetång som verkar sakna ett slut. Jag tvingades återigen ut i verkligheten på grund av det genomträngande oljudet av hackande maskiner.
Åt en räkmacka på Jungans innan. De där räkmackorna har gått ner sig lite tycker jag. Varför vet jag inte riktigt.
Tog en promenad i regnet. Tätt pyttesmått regn. En huva på hodet och det var bara att promenera vidare. Sen blev jag plötsligt majonäsrälig i magen. Blev less på samma gång och tänkte vad fan går jag här för?
Nu sitter jag på Köttbullekällarn. Dricker en bärs och tittar på folk som promenerar runt i regnet. Sen jag började skriva det här har det promenerat förbi två tjackisar och tre alkoholister. De skiter i regnet.
Inne på detta place sitter en tjöck kvinna i orange täckjacka och glor ut på mig. Väldigt ofta och nästan hela tiden. Funderar på att gå in och fråga henne om hon har ätit tittsylta med glopudding.
Och vid huset bredvid…tro det eller ej, så står det byggnadsställningar uppställda. Täckta med sånt där blått nät. De hackar ner lite fasad. För de oljud? Äter måsar pommes frites? Känner mig förföljd av denna disharmoni.
Nej, det här håller inte. Det känner jag enda in märgen. Kanske jag ska ta en öl till och fundera över saken…vad för nåt förresten? Nej, jag vet inte.