Igår när jag skulle byta till buss från spårvagn vid Kungsportsplatsen efter jobbet klev det fram en gubbe i 60-års åldern till mig. Jag stod och läste boktitlar i Pocket Shops skyltfönster och hade precis kickat igång en cigg. Trött som en sönderpippad åsna. Han tog ett steg fram, sen stod han och blängde på mig ett tag innan han öppnade munnen.
-Om en timme får jag åka gratis, för jag är pensionär.
-Jaha? Vad bra…
-Ja, men så snål är jag inte. Han tittade på mig i med en högst lurig blick. Jag kan åka hem när jag vill!
-Jaha, det var ju bra, sa jag.
Hans kran var påslagen. Vattenfallet flödade. Han fortsatte:
-Men jag tycker det är så roligt att gå runt och titta. Det gör inte folk längre. Det är tråkiga tider vi lever i. Folk är uttråkade. De tycker ingenting är roligt. Det är därför de slåss.
-Jaha? fick jag fram igen.
-Ja, det är därför de slåss, för de har tråkigt. Det är därför de går med i IS. Och sen skär de halsen av varandra och skjuter varandra i huvudet. Det är tråkigt.
Jag tog ett bloss, vände liksom bort huvudet och blåste ut röken bakom axeln så att jag skulle slippa begrava honom i ett moln, även fast jag hade god lust. Märkligare, och mer vansinnigt resonemang vet jag inte om jag har hört…detta nya år. Med tanke på hur uttråkad man bara “råkar bli” ibland så borde ju jag i så fall skurit halsen av ett helt publikum. Något jag dömer mig själv oskyldig till…
När jag vände tillbaka huvudet var han borta. Jag vände mig om. Där försvann han in i folkvimlet med armarna bak på ryggen och med handskarna i handen. Redo att sätta sina trevliga och gula huggtänder i nästa offer.