Mat och några öl och mat.

Det fanns en tid då jag nästan alltid åt lunch ute. Inte en allt för avlägsen tid. Typ några år sen…

Har precis käkat lunch på Hops. På deras hemsida ryktades det om Schnitzel Gordon Bleu, men när jag kom ner var den slut. Det blev en fläsknoisette istället. Med tankarna icke flexibelt fastfrusna på den där Blåa Gordon-grunkan blev njutningen av matintaget sådär.
Minns Gordon Bleu ost från 80-talet. Har för mig att det var väldigt stort då. Vill minnas att det till och med fanns chips med Gordon Bleu-smak. En kortlivad trend inom chips eftersom de smakade fan. Har för mig att Gordon Bleu ost hade en väldigt unken smak.
Nu, så här trettio år senare var jag beredd att äta en tallrik nostalgi och få reda på om minnet av den unkna smaken stämde eller ej. Kanske jag aldrig får veta nu…

Eller som morsan sa när hon fick reda på detta missöde när hon ringde för en stund sen:

-Jaaa, så går det när man ska äta lunch så sent!

Så nu vet ni det. Lyssna på din mamma och står Gordon Blue Schnitzel på menyn – var där i god tid!

Nu sitter jag kvar här efter lunch. Dricker en bärs. Det får man göra när man har varit så duktig och ätit upp allt på tallriken.
De har ett fantastiskt stort fönster här. Perfekt att vila ögonen ut mot gatan. Där går ni och här sitter jag. I like it, and I like it ö löt!

Skall hem till morsan om en stund och laga mat. Ja, ni läste rätt. Ombytta roller. Ska se till att hon sitter bekvämt på en stol med ett glas vin. Som en levande kokbok.
Jag ska nämligen lära mig att göra en av hennes paradrätter: “Mammas kycklinggryta”. En av tankarna är att jag inte ska trilla ner i “Frysta färdigrätter-träsket” nu när jag äger en mikrovågsugn.

Skall därmed bara dricka en öl till. Ja, eller kanske en till efter den ölen. Så jag inte dyker upp som kocken i mupparna. Han använder ju mycket mjöl. Det är mjöl i såsen till denna rätt. Vore ju synd att begrava morsans kök under ett mjöltäcke bara för att man är lite glad i hågen och lite okontrollerad i armar och labbar.
Kan bli lite jobbig stämning då. Och det är ju…jobbigt. Alltså, med dålig stämning.

Nu måste jag gå. Det kom nämligen in ett gäng och satte sig. Inget fel med att sätta sig. Men det var tyst och lugnt och skönt. Harmonin flödade över mig. Det här gänget skrattar olidligt högt efter VARJE färdigpratad mening. Högt. Skallrande. Ingenting är så otroligt roligt hela tiden. Det vet jag av erfarenhet…

…och då är jag ändå någon som älskar världen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *