Syrran och Kay Pollack – en dröm om att sjukskriva sig.

Drömde sjukt konstigt inatt…
Jag var ute och promenerade på andra lång. Klockan var sju på morgonen. Det fanns en krog där som jag aldrig hade sett förr. De hade öppet så jag klev in.
Jag satte mig ner och drack en öl och tänkte att nu ska jag börja jobba om fyra timmar. Jag beställde en till öl. De hade frukost där som bestod av antingen kalv eller levergryta.
I nästa stund så var syrran där. Hon hängde med något sällskap bestående av mindre nogräknade typer. Kay Pollak satt i mitten och kråmade sig och skrattade och skakade på sitt huvud och sa “Herregud…herregud”. Alla inklusive syrran satt och log som de var upplysta med meningen i livet.
Syrran verkade inte så intresserad att ha med mig i sällskapet, lite som att den där räliga gruppen av människor var för fina för mig.
Plötsligt var klockan kvart över elva. Jag hade börjat jobba för en kvart sen egentligen. Jag drack en öl till. Alla jag pratade med försökte propsa för att jag skulle sjukskriva mig. Som om det var det bästa som kunde hända mig. När jag frågade för vad så var det ingen som ville svara.

I nästa stund befann jag mig en okänd park. Jag gick runt och ställde samma fråga till totala främlingar. Alla var rörande överens om att jag skulle sjukskriva mig. När jag frågade för vad gick de bara sin väg.

I den sista delen av drömmen var jag på en parkering framför ett köpcenter. En av de där mindre oräknade som tillhörde syrrans sällskap satt på en mur och rökte braj. Han log och sa att han älskade Kay Pollak.
Syrran och Kay kom ut från köpcentret. När jag ropade på henne låtsades hon om att hon inte kände mig. Kay hade en jättelåda med jordgubbar i armarna. Han var helt röd runt hela munnen och skrattade och sjöng.
Sen stod jag där själv på parkeringen. Förrvirrad…ens inte jobbet verkade sakna mig eftersom de inte hade ringt och undrat vad jag hade tagit vägen.
Jag bestämde mig för att ringa och sjukskriva mig. Jag skulle skylla på att jag hade tappat bort det vänstra benet och inte kunde hitta det igen. Jag kunde säga att jag hade lite problem med balansen.
Jag slog numret till jobbet och när tonen gick fram…det var då jag vaknade upp från drömmen.
Halvsex på morgonen och fem timmar kvar till att jag skulle jobba…

…och nu sitter jag här mitt i verkligheten på jobbet.

Syrran och Kay Pollak.