Sex pass kvar till semestern.
Känns som jag och min brukare blir mer och mer trötta på varandra för varje pass som närmar sig semestern…och igår fick jag ett utbrott på honom. Kändes inte bra, men helt nödvändigt. Åtminstone när det begav sig.
Har käkat lunch med Ed idag. Vi intog vår restaurang Da vinci. Pizzorna är helt lovely där. Men nu säger magen till mig:
“Hörru pöjkjävel, jag diggar inte din degiga stil!”
Tror inte min mage gillar mig alls längre. Den är trött på att vara en del av mig.
Tänker att jag skall börja mata den med nyttiga sallader så att den minskar och blir mindre pompös och lugnar ner sitt mullrande morreri.
Sitter på en sylta mitt i en korsning på Linnégatan och dricker en bärs. Från detta håll ser denna stora korsning väldigt Paris ut. Detta gör det hela mycket trevligare. Genast låtsas jag att jag är utomlands. Eller att jag är en fransk pajsare som lever på frasiga baguetter.
-Tjö mapäll Sköjarn. Merd. Tjoplait!
Drömmen brister genast när en spårvagn viner förbi och alkisarnas skrål utanför Hagabion skallrar på ilsken göteborska.
Vi såg Lasse Kroner på andra sidan gatan när vi satt och käkade lunch. Han klev in på Manfreds Brasseri. Hans kala hode blänkte vackert i solen.
Tänker att Lasse Kroner verkar vara en helt genuint trevlig person. Trevlig i alla väder kan man säga.
Honom skulle man vilja sitta och hinka bärs med en hel eftermiddag och lyssna på rafflande och skojiga anekdoter.
Det har jag sannerligen aldrig tänkt om Rickard Sjöberg.
Här sitter jag alltså och tänker på Lasse Kroner. Det verkar ju inte riktigt vettigt ändå…
Det blev en sallad. Detta kan man skåda på bilden.
Tycker inte magen verkar vara något vidare gladare för det.