Västra Götalandsregionens egna fotomodell klädd i den senaste kollektionen från 2003.
Försökt samla tankar kring denna obedolycka, om sjukhusvistelsen och för tillfället rådande vardag för att sedan sätta det på pränt.
Under tiden får ni nöja er med en instruktionstext runt förberedelser av en frukost där kryckorna dansar vals på golvet:
Så här kan det gå till i detalj: Krycka sig ut i köket. Ställa ifrån sig ena kryckan som oftare vill välta en stå. Se till så att man står mitt emellan kylskåp på vänster sida och köksbänk på höger sida. Langa ut frukostgrunks och lägga på bänk. Hoppa ett steg på friska benet mot bänken. Frigöra sig från andra kryckan som också oftast vill välta. Balansera och lägga tyngden på det friska benet. Göra frukost. Försöka hålla saker i den gipsade handen medan man tar av och på förpackningar och korkar med den friska. Efter typ 20 minuter när frukosten är färdig får man flytta över allt till en annan bänk bredvid kylskåpet som är närmast köksbordet. Ställa det så nära kanten mot köksbordet som möjligt. Använda den första köksbänken som stöd för att hämta kryckorna. Krycka sig bort till andra bänken. Ställa sig mitt emellan bänk och köksbord. Frigöra sig från en krycka. Ställa ner sakerna på köksbordet. Krångla sig ner vid bordet. Äta, trodde ni… Komma på att man kanske vill läsa något medan man äter. Resa sig. Hämta en Kalle Anka i sovrummet (för man orkar inte läsa någon djupare skit för stunden). Sätta blaskan i munnen. Krycka sig tillbaka till köksbordet. Sätta sig för att… Trodde ni. Ni trodde rätt, för man orkar inte resa sig igen, utan ignorerar och äter trots att man är pissenödig.
End of kryckos-fairytale!