Jag var och hämtade ett par dojor igår som jag hade beställt från Kina. Ett par vinterfodrade sneakers. Jag tog emot paketet från utlämningsdisken med bägge händerna. Skor brukar ju väga en del, men insåg att paketet vägde typ 75 gram. Snacka lightweight, ungefär som en liten göttepåse.
När jag väl var hemma slet jag upp paketet som en tok. Ty det hade varit upptäcktsfärd på helt fel postkontor och dansat runt i paketsäckar över halva stan innan det hade hittat rätt.
Det första min åsyn möttes av var något de hade satt fast vid sidan av ena skon som en liten extrapresent: En nyckelring med en sån däringa minion från den däringa filmen Dumma mig. Skulle jag bli glad över detta? Ja kanske, om jag hade varit fem år gammal.
Annars såg dojorna helt perfekta ut. Precis som efter beskrivning. Jag körde ner foten i vänsterskon. Satt som en smäck, fast på foten. Sen satte jag på mig högerdojan. Vad falls-inni-bövlars vad trångt det blev. Jag tog av mig skon och körde in handen. Då hade de stoppat in två innersulor… Men det kan väl alltid vara bra och ha en reservsula till just högerskon!?!
Jag satte på mig skon igen. Perfekt. Sjukt sköna faktiskt.
Jag reste mig upp för att ta en liten halvlytt promenad. Det var fan vad lång man blev då. Det kan ju vara tufft. jag började gå. Men det var helvete vad vingliga de var att gå i. Här fanns stor potential att vricka vristen. Tajmningen kunde ju inte bli bättre nu när man börjar bli bättre i höften också.
Jag tog av mig skorna igen och plockade ur innersulorna. På undersidan av sulorna hade de limmat fast någon slags sluttande klack. Som en kil. Förmodligen för att man skulle bli längre. Den asiatiska befolkningens längdkomplex lös rakt igenom. Och nu är det inte jag som kränker. Nej jag tycker man kränker sig själv om man lägger i en klack – i ett par sneakers. Eller så har man en stor portion humor som inte skall klandras.
Jag tog en promenad till jourbutiken i mina nya vinterfodrade sneakers utan klack. Köpte ett sexpack i ren eufori.
Tänker att jag borde ta hål i örat. Där kan jag ha en ring med min minion hängande och dinglande, så andra blir glada.
Klackarna kan jag sätta dit igen när jag skall fira mitt fantastiska liv på Kinarestaurang. Att vingla in där på kineserian långt innan man ens har hunnit ta en klunk öl och kört ner gaffeln i ett lass med friterade, kränkta räkor.
Vackert!
Kinesisk vinter-klack-sula.