Jag tittade på Woodstock-filmen igår. En del av den alltså. 3 timmar och femton minuter med rafflande rock och flum.
De verkade inte bry sig så mycket på den tiden, förutom visionen och känslan av att världen skulle bli bättre. Det verkar den inte ha blivit. Men de verkade ha rätt sköj och visste hur man roade sig. Röka hash och maja och bjuda minstingen i familjen på lite festligt braj. Peace & love och hela konkaronken!
Om man skulle dra en tidslinje från då tills nu tycker jag man kunde stannat upp någonstans på vägen. Från att inte bry sig alls till att eftersträva ett överperfektionistiskt samhälle så förlorade man den där känslan av att ibland ska det bara vara gött att leva. Njutning är underskattad idag. Då behöver man nödvändigtvis inte trycka in en joint mellan läpparna på en 6-åring. Det är ju dumt.
Kanske låter som rena flummet, men denna överdrivna medvetenhet som det kämpas med att uppnå idag sätter också käppar i hjulet för att bara vara. Den sista kulmen av “att skita i vilket-attityd” upplevdes på 90-talet.
Tiden jag dock kan bli mest nostalgisk över var innan smartphonen gjorde intåg och då man inte kunde ta med sig sociala medier utanför dörren. Det har i många fall gjort människor till asociala idioter som har glömt bort hur man beter sig mot varandra ute i verkligheten. Folk pratade faktiskt med varandra innan dess. De till och med tittade ut genom fönstret på spårvagn eller buss fullt medvetna om att världen var där ute vare sig man ville eller ej.
Jag har fått en liten finne vid högra sidan av munöppningen. Den är så liten att den inte syns, men varje gång jag öppnar munnen för att stoppa något i den, vad det än må vara, så svider det till. Lite som den försöker säga grattis Herr Johan du har en mun, men så vitt jag vet så har den suttit där i 45 år.
Om man lägger till svedan i ljumsken och utsidan på låret så blir det en ganska jämn fördelning av sveda över kroppen.
Om man lägger till nysattacker och skakiga händer så har man en perfekt Tinder-text. Allt som behövs att lägga till är några tjusiga bilder på en skev fontanell så är den blivande kärleken snart rodd i hamn.
Morsan ringde tidigare i eftermiddags när jag var ute och handlade julklappar. Hon var ganska stökig och uppstressad. Jag blev på dåligt humör. Gjorde allt för att inte bli otrevlig men hela situationen med en jobbig mor i luren och julstressen och krycka och ryggsäck och fan och hans morsa gjorde att jag misslyckades.
Efter en stund fick jag lite dåligt samvete så jag ringde för att be om ursäkt. Då var hon ännu mer stressad. Gång på gång fick jag bita mig i både tunga och pung för att inte bli otrevlig igen.
Jag lyckades halvt…och när vi lagt på insåg jag att jag ändå inte hade bett om ursäkt.
Kanske skall ringa upp igen och be om ursäkt för att jag inte bad om ursäkt…