Suttit på balkongen och njutit av solen i eftermiddags och druckit kaffe. Årets första riktiga vårdag. Fem grader varmt, fullt solsken och vindstilla. Helt fuckious fabolos ju för bövlars! Kaffet tog slut igår, så jag fick trolla. Plockade fram ett undangömt kaffepaket som skulle tjäna som “fan nu har jag glömt att köpa” kaffe. Och för att det är ganska äckligt. Zoegas julkaffe. Passar som skinkorna i kalsippen på årets första vårdag. Det är ju knappt nio månader kvar till jul, så det är bara att sörpla på. Det är bara att låtsas på att den här vårsolen är lösningen på alla världens problem, osv…
Jag och syrran hade en Bror och Syster dag igår. L.P.K: Loppis, pizza, krog.
Ty, igår var det icke vår i luften. Nej, det var nog det äckligaste Göteborgs-sunk väder som var tänkbart. Granitgrått, dimmigt, 85 procent luftfuktighet och två plusgrader. Fyfan, hälsar undertecknad, sen tog ett stadigt ninjatag och om skalpen, flyttade till Argentina och startade en glad väderblogg och bytte alias.
Men ty, vad trevligt hade vi ändå. Vi var på Kommersens loppmarknad. Denna risiga byggnad som knappt håller ihop gör verkligen själ för sitt namn…inom loppor. Junk i högar och lass. Trasiga människor och förbifladdrande odörer. Sjunde sunkhimlen nr.1
Jag var på jakt efter reparationsobjekt inom mekaniska och automatiska urverk. Skattjakten var helt frånvarande. Det närmaste jag kom var billiga kinaklockor med enorma diamanter på som kostade tjugo kronor styck. Jag stod emot med fladdrande öronsnibbar.
Jag gick tillbaka till ett bås där allt låg i drivor från golv till tak. Jag hade en känsla för det där båset, så jag frågade innehavaren om han hade några intressanta ur. Han hade några fina quartsur. Jag sa att jag inte var intresserad men kunde titta ändå. Han klättrade in i sitt bås och fick fram en sportbag. Där i låg det säkert 200 klockor. Några stycken, tänkte jag. Jag rotade runt i den där väskan. Fick fram vissa fina uppblandade med rena skräpet. Sen har jag dem här, sa han. Han drog ner blixtlåset till jackan och rotade i vänstra innerfickan. Där fick han fram en näve klockor till. En Certina och en Omega. Man köper helst inte en Omega-klocka utan att veta vad man pysslar med. Eftersom jag inte vet vad jag sysslar med så lät jag alltså bli. Chansen att det är en bluffklocka är stor. Sen har jag dem här. Han gjorde en ny grävning i sin andra innerficka och fick fram en näve klockor till. Bland annat en väldigt vacker Junghans-klocka. Det visade sig att han visste vad han sålde. Karln var ju helt bottenlös med sin väska och fickor.
Jag tackade till slut för mig.
Vi drog en körv på Järntorget. Man blir hungrig av att titta på massa junk. Sen gick vi till Cafékompaniet och drack en kaffe. Under filt och under infravärme så man kunde avnjuta några bloss också, i njutningens tecken. kaffet var så där och ölen vi drack efteråt var rent äcklig. Helt fantastiskt inom dålighet.
Vi käkade pizza på Kellys. Vet inte vad de gör med de där pizzorna, men de är magiska. Osten, brödet och framför allt den färska vitlöken. Godast i stan. Tyvärr blir man helt sönderostat och brödet fortsätter jäsa i magen i timmar…allt medan massa suspekta typer gled förbi fönstret.
Till sist gick vi över till Sejdeln. En i personalen hade med sin hund till jobbet. Det vill säga krogen. Det vill säga Sejdeln. En liten knähund, även kallad rottweiler. Jycken hette Santoz. Santoz regerade på stället med sitt lilla gummiben som han väntade på att gästerna skulle kasta upp i luften så han kunde bli en och en halv meter när han ställde sig på bakbenen. Jag skojade med vakten och sa att han var överflödig nu när Santoz styrde plejset. Han såg uppriktigt ledsen ut och svarade humorlöst “att det är faktiskt lag på att ha en vakt vid dörren”. Han var nog mer kärlekstörstande än jycken…
Efter att ha jobbat ner några öl som påslagning i brödjäsningen och efter att ha iakttagit och pratat med diverse sköjare drog syrran hem. Jag flyttade till baren och drack en öl till, men höll på att somna mot bardisken. Jag tycktes bara bli mättare. Man skulle bo i en sån där pizza. Nerbäddad i degen, insmord i ost, toppad i tomatsås, dränkt i vitlök. Ack, så lycklig man skulle vara. Detta tänkte jag när jag gick till vagnen. När jag kom fram till Järntorget insåg jag hur degig jag var. Orkade inte åka någon spårvagn hem så jag tog Taxi. På natten drömde jag att jag var pizzabagare.
Trots väder och en viss degexplosion hade vi en mycket dejlig dag och afton.
Och…för en stund sen kom jag hem från Tullen i mina kvarter. Där käkade jag panerad ost. Jag är rädd att jag inte vet vad detta frosseri skall sluta. Tror jag skall laga mat en vacker dag. Kanske någon sallad. Inbakad i en jättedeg.