Igår var jag med om en överraskning. Den dök upp som en blixt från klar himmel. Tyvärr och ganska självklart så var den inte av glad karaktär.
Satt och gäspade lite på balkongen. Passade på att sträcka ut min sköjiga kropp samtidigt. På väg ner med armarna igen stötte jag till mobilen med ena armbågen. Mobilen låg på bordet och en liten bit över bordskanten. Den landade på trätrallen och jag suckade ut ett: “Men va fan…” Ty den lille sucken och svordomen skulle jag väntat med…
Som ur ett trolligt moln gled mobilen iväg på den hala displayen. Långsamt, men ändå tillräckligt fort mot balkongräcket. Det är ju liksom en liten glipa där mellan golv och räcke. Den stannar väl vid räcket tänkte jag och sträckte mig för att plocka upp den. Som i omatematisk matematik så tippade tyngden över. Sen försvann mobilen ner i den smala glipan som i ett slukhål.
Det hördes en jätteduns när den slog mot balkongräcket våningen under. Jag hoppades att den skulle landa på hennes, men dunsen uteblev. Jag hann resa mig för att se hur den fortsatte sin vilda resa ner mot marken. Den landade precis mellan den stora gräsplätten där nere och en parkerad bil. Hårt och besinningslöst landade den rakt på den lilla asfalt-stumpen på 20 centimeter. Det smaskade till fantastiskt när den slog i gatan. Den kanade vidare och stannade upp framför bilens ena framdäck.Man kunde riktigt höra hur dåligt skärmen mådde när den släpades mot asfalten.
-FAAAAAAAN! Vrålade jag denna gång.
Jag slängde mig ut i hallen och ned för trapporna. Skit i skorna! En liten grabb som stod på ett av trappstegen och vinglade på ett par rollerblades fick trycka sig mot väggen samtidigt som han höll sig fast i trappräcket när jag kom dundrade för trapporna.
-Ur vägen för bövlars!
Jag böjde mig och rotade fram mobilen där under bilen. Mobilen låg upp och ner. Jag väntade några sekunder innan jag vände upp mobilen och väntade mig en totalt söndersmulad skärm. Inte en skråma. Bjällerklang fick jag lust att vråla, men lät bli.
Jag satte på mobilen. Ett vackert skimmer av regnbågens alla färger i form av diagonala sträck över hela skärmen. En svart liten konstnärlig plupp hade även letat sig in i vänstra hörnet. I övrigt såg den okej ut förutom att allt utan de färglada strecken är helt mjölkvitt. Ungefär som någon har rengjort skärmen med blekningsmedel.
Not so bjällerklang! Så att säga.
Jag tog mig upp för trapporna med tunga, molokna steg och tänkte: “Minimalistisk springa, balkongräcke, mer asfalt än gräs. Kaboom.” För fan, snacka om fullträff. Som att bli träffad av en blixt i garderoben.
Har haft denna lur i snart två år och vårdat den som ett litet gössebarn i stjärngössestrut. Hade jag inte haft skal på så hade den blivit pulvriserad.
Nu, några månader innan jag skall byta till en ny och sälja fanskapet så drar den en enkel returresa rakt ner i den asfalterade ättestupan från fem meters höjd.
Nåväl, har nu beställt en ny display. Beställde även ett nytt fräscht batteri som jag kan byta ut samtidigt. Sen ska denna Iphöne krängas dyyyyyyrt på Tradera.
Sicken överraskning!
Skål och far åt fanders!