Satt och åt en maffig frukost i förmiddags (det var frallor med körv och det var päronyoghurt med äppelbitar och flingor och det var juice och det var ägg i kopp och en och annan sprängdeg och en nedsmulad liten pajas utan clownnäsa) när det plötsligt ringde på dörren. Otäcka dörrklocka och arma lilla mig. Här har vi fan inget Gevalia att bjuda på. Jag tassade fram till dörren. Tyst som en svepande odör och tittade i dörrhöla. En man med pärm under armen. Då vet man direkt vem det är. Så där stod han: fastighetsskötaren.
-Hej! Får vi komma in och borra ett hål i din vägg?
-Vaaaa…sa….du??????
-Ja, alltså, man har ju kommit fram till att det är för dålig ventilation i lägenheterna så…du öppnade, så vi tänkte testa att borra hål i din vägg.
-Alltså, ni vill komma in och borra sönder i min lägenhet? Ännu ett hål… Jaha när då då?
-Ja, nu direkt. Det kommer en kille med en jättestor borr om tio minuter. Vi ber om ursäkt för kort varsel.
-Ah okej. Illavarslande? Nu eller om tio minuter?
Vad fan. Brukar man inte sticka ner en lapp i brevlådan eller ringa ett par dagar innan. Man kan väl för fan inte bara ringa på och fråga om man får borra hål i någons lägenhet? Ungefär som jag bara skulle klampa in hos tandläkaren och fråga om denne kan borra hål i min tand. Nej, maken till dumhet…
De klev in iallafall. Ganska snart hade de konstaterat att mitt hem inte var någon bra pilotlägenhet.
När fastighetsskötaren ändå var här tänkte jag att jag kunde peppra med honom med mitt missnöje om hur saker och ting sköts. Eller snarare inte sköts. Igen. Detta borde han veta vid det här laget. Att den här jobbiga jäveln bor bakom den här dörren. Kan faktiskt inte förstå att han ringer på ändå.
-Titta här, sa jag och pekade på ventilen där tapeten hade spruckit och blivit ledsen när ventilgubbarna var här och sköjade sist. Vad vackert. Ska det vara så här?
-Nej, det har jag inte sett i nån annan lägenhet.
-Det matchar ju annars rätt bra med flagorna av färg som hänger i taket, men som inte är högst upp på er prioriteringslista att fixa till.
Jag förklarade för honom att man får en känsla av att allt bara raseras i den här lägenheten. Trasar något sönder så får man bara leva med det eftersom det aldrig åtgärdas ändå. Och det fortsätter bara att förfalla. Men att höja hyran det går enklast av allt.
-Ja, men det står ju i stadgan.
-Ja, men jag bor här.
Återigen började han tröttna på mig. Jag började känna mig som en gnällig gubbröv. Som vanligt. Så jag fortsatte med att påpeka balkongdörren som måste sparkas upp för att kunna öppnas och de sex gånger som de har lovat att åtgärda det. Jag gick vidare med att jag blivit lovad att få diskbänken utbytt sen dag ett då jag flyttade in, efetrsom man kan stå på knä och diska.
-Hur länge har du bott här nu? frågade han för att strö aska i hodet på mig.
-Sju år…
-Aha, men du är nöjd med det nya kylskåpet iallafall?!
”Jo jag sitter ofta i kylskåpet och gråter efter den stora kärleken”. Det sa jag inte.
Så här gick samtalet på. Den här gången påpekade jag även att det var ett ohållbart argument att skriva upp saker när man kommer ner till bilen. ”Då får man väl för fan ta med sig blocket upp till hyresgästen och skriva ner det direkt!” Kapitulerad höll han med. Här någonstans hade han börjat dra på sig skorna och backade ut ur lägenheten och vanish likt en taskig rökridå av taskig odör, även fast det verkade vara jag som stod för den. Detta händer varje gång.
-NU STANNAR DU SÅ JAG KAN KAMMA MITTBENA PÅ DIG MED MIN NYA PASTASLEEEEEEV!!!! fick jag lust att vråla.
Slutligen sa han att han kunde gå med på att fixa taket. Jag blev alldeles piff paff puff. I samma meningen påpekade han att jag rökte i lägenheten.
Jag sa att jag röker bara i köket med öppet fönster när det absolut inte går att gå ut att röka på balkongen. Fullständig sanning med ett kryddmått modifikation.
-Är det därför färgen i taket har släppt, för att jag röker? undrade jag.
Nej det var det ju inte såklart. Men om de fixar taket (i vardagsrummet) så får jag inte fortsätta röka inomhus (i köket). Dessutom kommer väggarna se sunkiga ut om taket är alldeles nymålat och fint, lade han till som hela planen var helt poänglös. Här någonstans såg nog min mun ut som ett alldeles runt stort och svart hål med prydande ögonbryn böjda som bananer.
Kanske man kan vomitera lite coola kaskader i det nymålade taket så borde det ju jämna ut sig med de sunkiga väggarna…
-Du kan ju fundera på hur du vill göra, lade han till. Han gick baklänges ut genom dörren. Sen stängde han dörren och var borta.
Dagens samkväm. Utan Gevalia. Det var tur att de slutade med den reklamen. Det är ju falskspel…
Efter detta har jag inte träffat någon annan människa idag. Gud vad skööööönt!
I övrigt är det mer rumsrent att vara Sverigedemokrat än rökare idag, som en gammal vän sa. Vad fan hände med det här samhällsjävlet?
Det orkar jag inte tänka på just nu.
Men roligt, det är det inte.