Har nu gått min första vecka på utbildningen. Kan inte minnas när jag var så slaktad och urlakad sist. Vända på dygn med blandat resultat. Beblandas med nya människor i en studiesal i storleken och formen av en skolåda. Äta med andra. Förvandla två år av ingenting och ingenting som har varit mitt allting till någonting. Vad fan hände liksom. Jag går väl upp när jag vill och äter frukost när jag vill. Fast det gör jag ju tydligen inte längre. Den omställningen är som en stol i ansiktet.
Grymt mjuk start på denna första vecka. Och det är ju tur, annars kanske jag hade ringt mig sjuk i påssjuka eller kaninfrossa. Hade jag varit 25 eller 30 år så hade jag lagt ner det hela efter två dagar och älskat min arbetslöshet åter. Fast den här gången tänker jag fullfölja. Tror det hela kan bli bra och det verkar som det kan vara ett kul jobb.
I Torsdags gick jag och två snubbar från utbildningen och åt på Biltema. Det är det enda som ligger i närheten av skolan. Biltema har utökat sitt utbud från kokt korv till korvmenyer, sallader och baguetter. Fantastisk restaurang asså. Så jävla deppigt ställe att äta på. Fatta dramatiken om man skulle skära halsen av sig i kön till Biltemas Restaurang. Folk skulle kliva över ens kropp för att nå sin körv.
Den ena snubben som är hårdrockare och ser ut som en riktig hisingshårdrockare och såklart bor på Hisingen skrattade högt när jag konstaterade hur deppigt det var. Den andra snubben undrade vad vi menade…
Efter dagens slut gick jag och hårdrockaren och tog ett par bärs på Kvilletorget. Vi hade ju hemstudier på Fredagen så det var lugnt. Kvilletorget har blommat upp med restauranger och krogar. Något som alltid verkar hända så fort jag flyttar ifrån en stadsdel. Då lever den upp…
Efter två bärs skildes vi åt. Jag åkte ner och träffade Maja. Fick typ i mig sex öl på sju-åtta timmar. Blev lika full som jag brukade bli när jag hade jobbat helg. Fast blev nog ännu fullare för att jag var så slut i skallen efter den ansträngande veckan. När Maja hade åkt hem försökte jag prata med folk i baren, men det kom knappt några ord ut ur munnen längre. Bara små stön och puffande utandningar. Folk vände bort sina huvuden och jag hittade en intressant fläck på bardisken som jag kunde suttit och stirrat på tills att jag hade hamnat på ett demensboende.
När jag någonstans i detta tillstånd insåg att jag var föcked in da head så beställde jag en taxi. När kvinnan i växeln frågade var jag skulle åka hade jag glömt av namnet på min gata. Hon suckade trött när jag berättade att jag bodde i närheten av Willys i Johanneberg. Förvånande nog fick jag en bil ändå. Plågade taxichauffören med ständiga frågor om han trivdes på sitt jobb…
Somnade klockan två och vaknade klockan åtta redo att gå till utbildningen, men som sagt vi hade ju hemstudier. Speedad i huvudet somnade jag inte om förrän två timmar senare. Det hela blev ganska stökigt alltså…
Men nu tar vi nya tag fleckor å pöjkar.
Ska bli underbart att gå upp tidigt imorn och schlööö ner tuppjäveln!