Jaha, det var den ledigheten.
Först var det jul. Två rundor sill, snaps och julöl. Kalle Anka och Karl Bertil, punsch till kaffet och julklappsöppning. Allt lika obligatoriskt som trevligt. Och sen en minitaxi hem med alla klapparna och en stunds reflektion med glögg.
Förrförra julen åkte jag hem med en taxichaufför som hatade julen. Det började med att han såg att jag hade massa klappar med mig, vilket han kommenterade bittert. Sen gick han genom allt han hatade med julen. Gemenskapen tyckte han mest illa om. Han hatade julgranen och kulorna som satt i den. Han hatade tomtar och skinka. Hela tiden satt han och suckade och skakade på huvudet. När jag klev ur taxin höll jag på att säga God Jul till honom, men jag var rädd för att det skulle bli handgemäng.
Den här julen åkte jag hem med en taxichaufför som kan ha varit det mest positiva däggdjur jag åkt med. Han kastade konstant ut positiva kommentarer. Hur underbara kunder han körde och hur mycket han älskade att sitta bakom ratten på julafton. Om hur fint vädret var, trots att det var mörkgrått och regnade och blåste och var svinkallt. Jag behövde inte säga någonting. Det positiva snacket flödade bara vidare. Ändå var det något som gjorde att han kändes ensam och ganska deppig. Strax innan vi var hemma berättade han för mig att han alltid är så här positiv och att han är positiv som människa och att man aldrig ska klaga på något. Jag sa väl något i stil med att det var väl bra eller nåt. Då svarade han att det var ganska jobbigt att vara så positiv hela tiden. För att vara honom så lät det plötsligt väldigt negativt. Resten av resan satt vi tysta lite som att han hade sagt färdigt det han skulle säga och som vi aldrig hade pratat med varann.
Jag sa inte God jul innan jag stängde dörren den här gången heller. Man vet aldrig när det snäpper till för folk i huvudet…
Ja och så var det nyår då…vilket jag sket i. Syrran började med att skita i det. Hon började prata om pyjamasbyxa och om pizza. Så jag började tänka på mina mjukisbyxor och mina tofflor som jag har när jag går ut på krogen och sen tänkte jag på den gången jag åt glass som smakade gammal sula och när jag var femton och låg med mig själv i garaget…yyyyeah!
Över mjukis och pyjamasbyxans dal så blev det så. Min största ansträngning var att gå ut på balkongen vid tolvslaget och kolla in raketerna. Fick dock gå in ganska omedelbart igen, eftersom det var någon som runt hörnet smällde av bomber så det uppkom sprickor i ringmuskeln. och så blev man ju klart nervös för att raketerna skulle sluta sin färd i mina fantastiska mjukisbyxor…så jag gick in och la mig i soffan igen för att förbereda mig mentalt för ett nytt år fyllt till bredden med gäck och jävelskap.
Trodde jag skulle bli utvilad av de här två veckorna med ledighet. Man skulle istället kunna tro att allt kunde vara krogens fel på gammalt klassiskt maner eftersom jag nu inte är utvilad, men där har jag inte varit i någon större utsträckning. Däremot har jag haft ont. I ena armhelvetet. I axeln, överarmen, underarmen och ibland handleden. Ibland har smärtan klättrat över i andra armen. Jag har varit hos sjukgymnast och fått övningar, men jag tycker det har hjälpt föga. Det går inte att sova någon längre stund på den sidan. Och på andra sidan har jag spiken i höften. Och lägger jag mig på rygg då snarkar jag. Kvar finns att ligga på mage som en valross. Men jag är ingen valross, så det är ganska uteslutet. Och man blir trött av att ha ont. Och man blir trött på att ha ont. Och man blir trött av att inte få sova ordentligt för att man har ont. Därför sover jag stående, lutat mot en av pelarna under loftet. Nej men det finns snart inte mycket mer att välja på.
För några dagar sen brände det även till i ryggen när jag skulle sätta mig. Förstod innan jag satt mig ner att det redan var kört…och den smärtan har hållit i sig sen i lördags. Fan det var inte länge sen man var vig så man kunde stoppa tårna i munnen. Varför man nu skulle göra det?
Nu skall jag sätta mig och hålla på lite med en klocka. Ett franskt urverk som bråkar och är tillverkad av en full fransos utan barn och fru, men med fickorna fyllda med visare.
Var hälsad 2020. Må du lite hygglig ibland.