Hade en fantastisk dag på stan i torsdags.
Åkte ner till stan för att klippa mig. Har TÄNKT göra detta i typ flera veckor. Jag har gått till samma frisör i tio år. Det blir ganska många steg fram och tillbaka och ganska många klipp med saxen. Jag har berättat om honom tidigare…som bara skogshugger till en frysyr och rafsar upp maskiner i öron och näsor utan förvarning och skippar allt onödigt prat. Men man ser exakt ut som det var tänkt…
När jag kom ner så var det stängt. Alltså rörelsen var stängd. Saxar och frisörstolar och hela klabbet var borta. Ofta när jag tycker att allt förändras så är det någon krog som funnits sen jag flyttade hit och som plötsligt är borta. Allt förändras i den här stan, brukar jag tänka då. Nu var det min frisör som försvann.
I rent våld gick jag gick in på pizzerian och beställde en kebabrulle.
Jag frågade personalen där inne om de visste när frisören hade stängt. Två år sen, sa den ena. Två månader sen, sa den andra. Men han har flyttat runt hörnet, sa den tredje. Rena Knatte, Fnatte och Tjatte-kriget.
Jag blev glad, och proppade i mig min kebabrulle som en matkanon.
När jag kom runt hörnet så hade min gode frisör semsterstängt. Jag kollade runt i området efter andra frisörer, men tröttnade ganska snabbt. Bestämde mig för att gå till en second hand som det var längesen jag var hos men det var…semesterstängt. Hela tiden promenerandes i svinvärme, som det enligt mig är om det är över 25 grader. Det måste vara fantastiskt att komma som turist till Göteborg i Juli. Semesterstängt på restauranger och krogar. Upprivning av spårvagnsspår så man måste ta ersättningsbussar som heter något obegripligt med höga odds att hamna i Lerum eller Kinna.
Nåväl jag tröttnade på kringflackandet och satte mig och tog en öl. Satt och tittade på tre snubbar i parken rakt över från uteserveringen som hela tiden skrek till varann trots att de satt på samma bänk. På deras bord stod två paket kaffe och fyra stora whiskyflaskor av finare kvalisort.
Jag tröttnade snart på den gapiga utsikten. Är det inte måsar så är det whiskyförsäljare.
Jag gick till Kellys istället. När jag hade suttit där en stund kom han med whiskyflaskorna gående. Han stannade upp vid fyra tjejer som stod och rökte. Han höll en av whiskyflaskorna under botten som en servitör. Vilket han också gjorde. Serverade alltså. Han fyllde på tjejernas tomma ölglas. Whiskyflaskan såg ut som en jättestor parfymflaska. Sen stod de där och drack och rökte som om det voro det mest självklara i hela världen. Det var det väl också fram till att bartendern fick syn på dem och bad snubben dra åt helvete…vilket han också gjorde efter att ha tagit ganska lång tid på sig så de hann tömma glasen.
Bytte ställe igen. Efter ha suttit där ett tag tvärbromsade en vän med sin cykel framför mig. En vän som jag inte hade sett på länge. Kändes lite som förr då man bara kunde sätta sig någonstans på andra lång och så stötte man alltid på någon man kände.
Kändes lite som förr också där vi satt och drack och pratade. Lite som när man hade lite mer hår på huvudet. Kvällen flöt på lite som förr på samma sätt som alkoholen flödade och snart var det spöktimma och sen var spöktimmen över och sen som förr, stängde krogen och man var pajas på riktigt precis som förr, men som man sällan är av dessa mått nu för tiden. Men sköj var det. Och väldigt mycket roligare än det var dagen efter när allt man kan göra är att ligga som drivved i soffan i 31 graders värme och inse att det är mental styrketräning att bara klara av att andas.
Idag har jag varit och klippt mig i allafall. På en frisör i mitt område (Nej, jag satt inte på hans axlar, hos frisören heter det väl?) Han klipper okej den där frisören, men inte som min gamle gode frisör. Jag ser inte längre ut som Beethovens brorsa. Det kan vara bra när man börjar det nya jobbet på måndag. Att göra gott intryck. Eller kanske hårmässigt ge ett icke uppseendeväckande intryck så de undrar om jag har glömt dirigentpinnen hemma.
Det blev ju ett inlägg. Fantastiskt. Kul att skriva ibland. Undrar varför jag glömmer bort det hela tiden? lite som förr kan man säga, när styrkan satt i håret.