Söka jobb, fixa med klockor, koreanska serier och knäppa en folköl ibland för att känna sig lite festlig. Det är min existens numera.
Oknullad sen urminnes tider.
Men jag gick ut idag. Känns inte som jag gör det i onödan längre. Lämnade de tickande urverken på bordet.
Jag hade ett ärende…
Efteråt tog jag en promenad.
Jag gick förbi en uteservering som badade i det där eftertraktade solskenet.
Det var ju dumt tänkte jag, att jag gick förbi. Jag har gjort mig förtjänt av en öl i solen på alla sätt som jag inte kan komma på…
Jag vände, kom tillbaka runt hörnet. Bordet var fortfarande ledigt. Jag smet in som en oljad råtta för att beställa en bärs. Jag var inte ensam därinne. Jag höll span på bordet samtidigt som jag beställde ölen. Kändes som en evighet. Precis när jag öppnade dörren för att kliva ut, så brakade det från ingenstans fram tre översolbrända, övernöjda klumpfötter som hade tältat i solariumet de två sista veckorna och haffade bordet.
“Kolla va braaaa!!!!!”
Vadå bra och för vem och för vem av dess mödrar?
Jag skulle paxat bordet med mina kalsonger.
Jag stod där lite tafatt och hoppades på att någon skulle göra sin samhällsplikt och utbrista:
“Ge plats åt skuggpojken och hans vitaminbrist!”
Men det hände såklart inte.
Gick in och satte mig vid ett bord som badade i skugga. Skuggfracken fick sitta på.
Jag tittade ut på de där ute i solen på uteserveringen. Barnsligt överlyckliga i solen som en australienare som fått syn på snö första gången.
“Det är bara lite sol.” mumlade jag “Inte knark.”
Deras lycka var dock kortvarig. Efter en knapp timme så hade solen försvunnit runt husknuten. De fick bråttom att resa sig som istiden var på besök. Många sprang in med sina glas för att leta bord. Men det fanns inga lediga bord.
Vid ett av de upptagna borden satt jag. Och log.
Jag reste mig upp för att beställa en öl till.
En kvinna i en rälig basker sprang genast fram till mitt bord. Hon var på väg att sätta sig och tittade sen på mig som tittade tillbaka på henne.
-Ska du gå?
-Absolut, sa jag och lade till efter en paus “Inte!”
Hon studsade upp och förvirrade sig bortåt vimlet med baskern på sne.
Jag fick min öl som Torsten fick sin Göran.
Sen satt jag där och tittade mig runt omkring. Jag tittade ut på de nästan tomma uteserveringarna och de som höll fanan högt och satt kvar.
Go for it suckers!