Först satt jag på en pizza restaurang. Nu sitter jag på en indisk restaurang.
Den ena är alldeles nyöppnad och fräsch. Den andra är gammal och sunkig. Djävulskt sunkig på ett både dammigt och smutsigt sätt.
Jag har varken ätit på den ena eller den andra restaurangen. Men då måste han ju ha druckit fasliga mängder cola tänker ni. Nej hör och häpna, det var öl. Och inte mer än två.
Mitt emellan dessa restauranger står mitt fordon. En elsparkcykel. Vid just det här bordet sitter jag. Vidare är min öl mer halvtom än än halvfull. Så slutar det oftast. Innan ölen är helt tom. Om man upprepar denna procedur tillräckligt många gånger blir man tom själv samtidigt som man allt oftare måste uppsöka toalett för att tömma det som har fyllt en. Ibland kan man också bli pajas. Men detta är alltså inte tanken. Säg har det någonsin varit det?
Torget där allt detta utspelar sig är fyrkantigt. Eller åtminstone rektangulärt.
När jag stod där och tvekade ett tag såg jag en sportig kvinna komma inspringande på torget. Utanför Konsums entré valde hon att stretcha ut. Vilket innebar att hon ställde sig som en bro och spände ut stjärten mot allt folk som kom ut från Konsum. Detta tyckte även denna farbror var för mycket och vände sig åt andra hållet. När jag hade gått in på detta sunkhak och satt mig med min då helfulla öl gick hon förbi med två systemkassar fyllda med tre flaskor vin i varje. Ying & Yang-joggande alkoholism.
Som den där svettiga joggaren jag såg en gång som slängde sig ner bredvid mig vid bardisken. Dödsflåsade medan han sänkte fyra stora stark på mindre än en timme. Sådär ja, nu har man gjort både och sa han. Nu kan man jogga hem till frugan igen. Han joggade ut från krogen på samma sätt som han hade joggat in…
Men det var då och det här är nu. Och just nu börjar jag känna mig klar på denna styltsylta. Kanske åker hem och låtsas att allt bara är roulit. Det är väl roulit?