Anno 2022 good bajos forevos!

Efter att återigen häckat hemma flera dagar i streck har jag letat mig ner på stan. Jag hade ett ärende av livsviktig karaktär. Att raka pungen i fontänen på Göta platsen under duden Posses firre för att sedan försvinna spårlöst i ett hav av raklödder.

För annars ser det just ut så och har gjort det här året. Att gå runt hemma i mjukisbyxa och muttra medan man plockar upp och lägger ner klockor på bordet. Och skruva i, och tvätta och olja och sätta ihop urverk. Att slipa och polera boetter och glas och surfa runt på auktions-klocksajter och allt annat ljuvligt och förtvinande man kan tänka sig inom dette hobbyt. Men I fackin love it mand!

Utöver det har jag sökt drösvis med jobb. Och varit på högvis med intervjuer. Ibland på två intervjuer för samma jobb, men för att alltid få höra samma sak i slutändan – Vi behöver någon med mer erfarenhet/vi behöver någon med mer stresstålig (då kommer jag ändå från en sista anställningen där det var helt orealistisk stressnivå, speciellt när du också är ny på jobbet, och med en chef med noll förståelse för detsamma…). Att han var en av de som är med på topplistan över de mest osköna människor jag har träffat- kort sagt ett moron, brukar jag hoppa över att säga på intervjuerna.
Men det verkar alltså inte bli något jobb. Åtminstone återstoden av detta år. Så jag har kollat utbildningar, trots att jag inte vill utbilda mig igen (till hårfrisörska, pandemi expert eller pumpafrö-bagare) eftersom jag gillar det där jobbet och är duktig på det.

Och jag funderar även på att starta eget med klockorna eftersom jag har hittat lite av en egen nisch (Tricket är att alltid skicka klockan i en smörgåstårta. Klockan hittas mellan andra och tredje lagret bröd, där det är som kladdigast – Det blir både lekjakt, mättnad, kräkfest och syfte. Mycket uppskattat!), men som sagt det är svårt att veta om jag lyckas leva på det eller inte.
Så det är exakt så detta år har sett ut. Massa alternativ, men inget känns riktigt 100…

Visst har jag tagit av mig mjukisbyxorna och klätt mig i frack och blivit en riktig pajas i plastpåse på krogen…men i blygsam utsträckning och med längre intervaller där emellan om man jämför epitetet halvtids-sköjare. Men jävlar vad det har känts på riktigt…dagen efter.
Ju mer sällan man sköjar, desto mer känns det som man sköjar hela tiden, alltså dagen efter. Som en hårnål, fast över hela kroppen. Och djupt in i skinnet.

Har även kollat mycket film på Netflix. Den senaste fäblessen är att se på sunkfilmer från 70 och 80-talet. Netflix verkar ha köpt in oändligt med såna här filmer. “Med olika brister- filmer ” brukar jag säga. De flesta jag har kollat är franska eller italienska. Det är alltid något i filmen som gör att den inte blir helt bra. Vissa har blivit helt kalkon utan en enda fjäder av stolthet kvar. Vissa är helt okej men med någon viss brist. För seg, för märklig dialog, för obegriplig plot eller helt ologiska beteenden osv. Budgeten verkar det inte ha varit något fel på när filmen har gjorts. 99% av alla dessa filmer har Studio Canal-loggan i början. Dyker loggan upp och filmen är från exempelvis 1971, då vet man att det är klass på smörjan. Är dock tokförtjust i miljöerna i dessa filmer. Och bilarna. Och frissorna. Och att alla röker överallt. Och de ruffiga städerna. Och att alla bara ger fan i vilket med stil. Eller att någon helt plötsligt och totalt omotiverat bara klär av sig näck. Man vet liksom aldrig vad som skall hända.

Nåväl, en summering av detta år. Vilket, som jag har skrivit tidigare aldrig har varit nåt fan av. Men nästa år ska jag fan gå runt och snacka om det andra året som var förra året. “Vet du vad som hände?” ska jag säga med spänning i rösten. Och sen säga “Not to much!”
Men som sagt jag har inte varit sysslolös. Dock hade jag mycket hellre kämpat mig upp klockan 5 och ut klockan 6 på morgonen och sen träffa sköna och dåraktiga hyresgäster. För att komma hem och lyfta tag i en klocka…

Efter detta viktiga ärende i fontänen gick jag och drack en öl (två). En bit efter kl.3. Inne i denna syndens klafsboning var det redan vissa som var rejält brakiga och dansade med djävulen..
“Haaaallååååååå, lyssna på meeeeeeej” satt en kvinna och ropade till sitt sällskap. Vid samma bord. Vilket ingen av de andra rejält dragna gjorde. Såklart. Nu, när en timme passerat lyssnar ingen på ingenting av det någon säger till den ena eller andra säger längre. Alla bara vrålar rakt ut i ansiktet på varandra i total kakafoni. En av snubbarna har varit runt och lagt armen om andra gäster som han ens inte känner och berättat det allra innersta.
En familj valde bordet bakom deras. Kanske en trevlig middag innan de skiljs åt på olika håll på nyårsafton. Helt sargade och demolerade. Efter 5 minuter satte på sig sina ytterkläder och bara gick. Bartendern har nu sagt till detta sällskap att dämpa sig flertal gånger. Fungerade ungefär i 12 sekunder efter att han har gått. Sen – fullt blås igen.
Och nu skrek hon ut frågan: HAAAR DU SETT FILMEN(?) SÄLLSKAAAAPSRESAAAAN?
Gissar att hela det gänget kommer att äta pizza ensamma i varsin lägenhet imorgon. De kommer muttra och svära när tolvslaget kommer. Vakna till med en pizzaslice på magen och undra vad fan det är för jävla liv. Kanske en tanke om att alla dessa amatöralkolister inte borde dricka så mycket passerar i deras smoggiga hjärnkorridorer.
AAAAOOOUUUUH FÖR FAAAAAAAN!!!!!! vrålar kvinnan nu. Igen. Ja, hon hörs mest faktiskt DET ÄR JU DUUUUU!
Jag vänder mig om och kollar. Kanske det är en ny kolibri som har joinat detta biblioteks-sällskap. Nej, det är samma kompis som hon har suttit bredvid hela tiden.

Och där drack jag upp slatten och gick.

Gott nytt år mina kära idioterrrrrr!
Och sju sjuka sjuklingar i sju sjaskiga schalar under schäslongen på er.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *