Drömmar och mardrömmar - Johans Yxa & Gloria

90 minuter av “Jag är jag, fast ändå inte”

Drömde en helt störd dröm i natt. Har märkt att det kan hända när man låter bli insomningstabletten.
Det var som att jag var förvandlat till ett annat jag. Och då pratar jag inte om att jag gick runt i för stor kavaj och shorts och klafsade banan
Nej, det var en fartfylld dröm. Fylld med massa äventyr.

Först flög jag med någon privat-concorde till ett annat land. Amerika tror jag det var. Planet gjorde loopar och flög så lågt så att träden snuddade vid vingarna och jag bara skrattade och älskade det.
“Jag älskar vilda äventyr!” sa jag.
Mitt största problem jag hade var att hålla kvar den rosa drinken i martiniglaset.
När vi var framme befann vi oss vid någon pool vid något stort hus. Jag stod där vid poolkanten och bara skrattade och sa att jag älskade livet. Med någon bananfärgad drink i handen…och damerna med de plastiga behagen och de limfyllda läpparna bara flockades kring mig och min fantastiskt sprudlande livsglädje.
“Är du alltid så här glad?” frågade en av dem
“Jaaaaaaaadå!!!!!!” svarade jag som en kokainsprudlande Kay Pollak.
I nästa sekvens klättrade jag i berg. Naturligtvis utan säkerhetslina. Ju högre jag kom desto mer skrattade jag. Den blå drinken skvalpade runt i glaset.
Hoppade sen bungyjump. Men det var för mesigt för mig. Den gröna drinken hoppade direkt ur näven på mig.
I ren självklarhet avslutade jag de vilda äventyret med att hoppa fallskärm. Med rädslan helt utplånad vrålade jag:
“JAG ÄLSKAR LIVET!”
Sen innan jag vaknade, stod jag där vid sidan av poolen igen och skrattade högt åt något medan jag slog mig på knät med ena handflatan och med en skvalpande paraplydrink i andra handen.

Jag vaknade med ett ryck. Kändes som denna dröm hade varat i flera dagar, men när jag tittade på klockan så hade jag bara sovit i en och en halv timme.
Totalt vansinne på komprimerad tid.
Konstigt nog vaknade jag svettig bara på höger axel och vänster bröst.
Kanske var det träningsvärk som uppenbarade sig i dunstande svettform .

Alingsås

Drömde att jag var i Alingsås. Varför vet jag inte. Har inget relation till den staden. Bara att min mormor och morfar bodde där när jag var liten, men huset blev för litet på grund av mormors saksamlarmani så de flyttade till ett större hus i Tibro…
Jag gick in på ett kafé och beställde en kaffe. Det satt massa häftiga och tuffa typer därinne. Kaffet kostade 120 kronor. När jag påpekade att det var det dyraste jag varit med om (och frågade om kungen hade pissat flytande guld i det) blev jag utslängd. Landade på alla fyra som en hund. Jag fortsatte ner för gatan och kände ett kaffebegär starkare än jag någonsin har känt i vaket tillstånd. Varenda uteservering jag gick förbi var rökfri. Vad konstiga de är här i Alingsås, tänkte jag. Promenerade och promenerade. Förbi varenda kafé och uteservering. Tillslut hamnade jag på en sten utanför en kiosk i utkanten av stan med en pappmugg med utspätt rostvatten i. Jag tände en cigg. Då dök det upp ett mikroskopiskt moln som duschade ner mig och släckte ciggen.
Jag vaknade på ett loft i Göteborg.

Kan vara praktiskt så här i corona-tider att mentalt kunna ta en resa. Nästa gång kanske jag reser lite längre…

Den ena mardrömmen värre än den andra.

Drömt en massa märklig skit den sista tiden.
Inatt drömde jag till exempel att jag var ett billigt urverk från Kina och när jag somande om drömde jag att min bästa kompis var en packåsna.
Den ena drömmen kanske bottnade sig i att jag håller på med ett urverk som gäckar mig när det gäller att ställa in tidshållningen. Urverket är dock inte kinesiskt. Den andra drömmen kanske handlade om att jag inte har så mycket vänner kvar i stan…

Drömde två riktiga mardrömmar tidigare i veckan.
I den ena stod jag och meckade med min bil, en orange Volvo 240 från 70-talet, på en äng i närheten av Liseberg. Finns ungefär lika mycket äng där som att jag äger en orange 240. Hade med mig en för mig okänd donna i tuperat, blont hår iklädd någon slags leopardfärgad jumpsuit. Hon stod lutad mot bilen och rökte och frågade om jag trodde jag var en stjärna på motorer och bilar. Till slut satte vi oss båda i bilen och kedjerökte och bara satt där och höll käften. Då dök det upp ett gäng med kids bakom en husknut med alla möjliga skjutvapen. De såg ut som ett bortglömt gäng från Warriors-filmen med pannband och hockeyfrillor. Kulorna ven mot bilen. Jag sa till kvinnan att huka sig medan jag försökte starta bilen, men hon var redan död. När jag till slut fick igång skrället stod en av kidsen vid passagerarsidans fönster. Han spände hanen på sin tuffa pistol. Jag tittade in i pistolmynningen. Den jäveln log där bakom med en rad gaddar som fortfarande innehöll mjölktänder. När han tryckte på avtryckaren kom knallen och jag vaknade.

Upp och byta dyvåt t-shirt och hurra över att jag fortfarande var vid liv. Tog en stund att somna om igen…

I nästa dröm så kom jag hem till min lya. När jag klev in i vardagsrummet satt massa folk och drack öl och tårta. Folk som jag kände. Folk som jag inte kände. De var överallt och ingenstans. Jag stod mest och tittade på dem. Sen lade jag märke till ett stort uppgnagt hål i väggen. Det var kolsvart där i. Sen lade jag märke till att botten till loftet också hade ett liknande hål. Överallt dök mindre och större svarta fläckar upp som rörde sig i vågiga mönster. Någon sa att jag hade råkat ut för termiter. Jag vinklade upp en tavla på väggen. Där klättrade de runt på varandra i tusental. Överallt uppenbarade sig högar av dessa insekter och hålen blev bara fler och fler. Har termiter vingar, tänkte jag, för de såg ut som flygmyror. Huvudbryet var stor medan de andra fortsatte att mumsa i sig tårta och inte brydde sig. När sen de små vingbeklädda asen började gnaga sig i mina tår vaknade jag.

Solen hade gått upp när jag vaknade denna gång. Lika svettig igen. Inga ölburkar och tårtfat någonstans. Inga svarta hål i väggarna och mina tår fanns kvar.
Hurrandet över att vara vid liv uteblev dock denna gång. Det får ju finnas gränser gällande vad man drömmer för jädrans dårskap.

Snö i Oktober och en mardröm.

Har käkat exotisk lunch i form av pizzaslajsar med banan och curry idag. Tittade på alpint på Tv till detta fantastiska matintag. Samtidigt som det snöade ute. Tiden är ur led. Stora snöflingor faller samtidigt som ens inte alla löv har lämnat träden. Kanske det kommer bli en lika extremkall vinter nu, som sommaren var extremt varm.

Mardrömde inatt (ja, jag vet. Det är inget godkänt verb, men borde vara tycker jag).
Jag har sett en snubbe i den här stan några gånger som är rätt svårdefinierad. Antar att denna person är en transperson. Personen i fråga brukar i ett våldsamt stressat tillstånd passera revy om man sitter och dricker en öl. Dennes outfit är lika svår att definiera också. Trashig och risig. No offense, men jag får inte ihop det. Klänning och kraftiga arbetarkängor. Tantfrisyr och skäggstubb. Dinglande örhängen och gubbrock. Smal och lång som en lyktstolpe. Bärandes på en stor Nettopåse, smutsig och trasig.
En hybrid mellan denna snubbe/snubba/snubbilubba och en annan låtsasperson som inte finns i verkligheten dök upp i min dröm inatt.
Det hela började med att han började prata med mig på ett torg. Snart hade han flyttat in i samma trappuppgång som mig. Han ploppade upp allt oftare där jag råkade befinna mig i stunden. Naturligtvis stämde inte geografin i mitt område alls. När jag stod i en kö till en påhittad körvmöj så stod han plötsligt bakom mig och beställde exakt samma mat som mig. jag började ana råttor i osten.
Mina vänner (som också var påhittade) tyckte jag skulle ringa snuten, men jag tyckte indicierna var för svaga. När jag kom hem så satt han i trappen utanför min dörr och väntade. Han hade på sig en Marimekko-mönstrad klänning och olivgröna gummistövlar. Han åt glass. Jag smet in genom min dörr.
Det sista som hände innan jag vaknade och som troligtvis fick mig att vakna var när jag kom hem en dag. Han hade tagit sig in min lya. Hur kunde jag inte begripa. På allt som var vitt inklusive alla tak och väggar hade han skrivit små kärlekscitat. Med rosa och ljusblå pennor. Tätt och överallt. Det måste varit miljontals av dem.
Kanske måste sluta streama alla dessa mordserier och bara börja titta på Barbapappa.

När jag lyckades somna om igen stannade den vilda geografin i mitt område kvar. Som tur var så var den där kärleksjeppen försvunnen. Promenerade runt och hittade gator jag aldrig hade gått på. På en gata låg några risiga annexbyggnader där det huserade krogar och kaféer. En western-bar och ett punkcafé. Överallt låg sunkbarer intryckta. På fasaderna satt cigarett och kondommaskiner. Folk skrölade och vrölade. Äntligen var det lite drag i detta område tänkte jag.
När jag gick runt hörnet fortsatte hej babberibbat. När det väl tog slut vände jag tillbaka för att slinka in någonstans. Då var såklart allt borta. Det återfanns bara kyrkor och syföreningar och nykterhetsorganisationer.

Jag vaknade förskräckt och klibbig på ryggen.
Ja, och sen åt jag som sagt de där exotiska pizzaslajsarna. Men det har jag ju redan sagt för fan!

En mardröm och en dröm.

Hade en rejält störd dröm inatt av mer detaljerat slag. En mardöm dessutom, åtminstone till att börja med…

Det hela började med att jag satt i lugnan ro i baren på en krog och drack en öl. Plötsligt kom det fram en kvinna. Högröd i ansiktet och högröd i ögonen av tårar.
-Din förbannade skit, sa hon. Hur kunde du? Sen hällde hon en öl över huvudet på mig och gick därifrån.
Vem fan var det, hann jag tänka i mitt nybadade tillstånd när det kom fram en annan stor snubbe i rutig flanellskjorta och skepparkrans och gav mig en fet knytnäve i nyllet. Blod och öl blandades och droppade ner i mitt knä.
Jag vinglade ut därifrån, för en gång skull inte på grund av berusningen från alkoholhaltiga drycker.
När jag kom ut på gatan var det någon som kastade en kniv mot mig. Han missade min öronsnibb med någon millimeter och kniven vibrerade intill mitt öra där den satt inborrad i krogdörren.
Jag började gåspringa därifrån och undrade varför alla önskade livet ur mig. Jag skyndade mig förbi ett gäng som stod och hängde och rökte och drack vid ett plank. Gatan i sig var skum och ruffig och var helt i avsaknad av minsta mysfaktor.
Precis när jag hade passerat dem hörde jag hur någon sa:
-Där är det där förbannade svinet. Nu gör vi slut på honom!
Jag började springa. Ett helt gäng med tunga fotsteg klapprade efter mig. Jag kom bakom ett hörn och gömde mig i en dörröppning. När de kom runt hörnet fick de genast syn på mig.
Vad är det här för jävla dröm egentligen? Brukar man inte vakna vid såna här pressade tillfällen, när ett helt gäng skall göra slut på en? Nej, istället fortsatte drömmen…
Direkt när de fick syn på mig släpade de in mig genom porten som givetvis var upplåst. De drog ner mig i ett källarrum och satte mig på en stol. Efter att ha berättat för mig och kastat kantiga haranger om vilket as jag var plockade de fram en pickadoll. Jag frågade vad jag hade gjort, men enligt dem så visste jag mycket väl vad jag hade gjort.
De sa att de först skulle skjuta bort mina öronsnibbar och sen skjuta loss min näsa från ansiktet. Tycker jag har både ganska väl tilltagna öronsnibbar och hyfsat stor kran, så att tillförlita sig på turen att de skulle missa kändes som dåliga odds…
Och precis efter att han hade spänt hanen och började sikta in sig på ena öronsnibben så vaknade jag.
Tack för det!

Huvudkudden och nackhåret var dyblöt. Jag kände på öronsnibbarna och jag gillade deras intakta form. Sen gick jag upp och ställde upp balkongdörren för att få in lite sval luft. Jag gick och lade mig igen.
Ett bra trick när man har sömn och insomningsproblem är att tänka på föregående dröm och jag ville gärna ha en fortsättning här för att få reda på vad i helsike jag hade ställt till med.

När jag somnade om igen smög jag längs väggen på en gata som en råtta. Jag skulle köpa cigaretter. Jag fick syn på löpsedlarna. Det fanns en stor bild på mig. HÄR ÄR DET SKYLDIGA SVINET stod det på en löpsedel. På en annan stod det: SER DU DEN HÄR MANNEN: SLÅ IHJÄL HONOM. Jag skyndade hem igen.
I nästa sekvens befann jag mig på jobbet. Jag vet inte vad jag jobbade med, men jag satt bakom ett kommunalt skrivbord. Jag blev inkallad till chefen. Tydligen stod jag anklagad för att ha förskingrat hela Hisingens årsbudget och använt pengarna till att bo på lyxbordell, badat och haft sex med prostituerade i badkar fyllt med rysk kaviar. Vidare hade jag tydligen vaskat tolv lådor Bollinger champagne. Både från balkongen och i receptionen. Hela spektaklet hade skett i okänt land ihop med maffia och diverse mc-gäng.
När man förstod att jag inte var den skyldiga så dementerades uppgifterna i tidningar och radio och Tv.
I den sista sekvensen av denna dröm gick jag på en gågata. Folk la blomsterkransar runt min hals och hurrade och bjöd mig champagne ur lerkrus. En del kastade sedelrullar i mitt huvud.
Slutet gott, allting gott.

När jag vaknade upp insåg jag att jag inte hade någon frukost hemma.

Rostig kärlek och för mycket kaffe.

Trodde jag fick spännande post nyss. Ett stort rektangulärt kuvert ramlade ner i hallen. Postkodsröven. Från halvt glad till jätteledsen på mindre än en halv sekund.

De spränger någonstans här i området. De spränger väl bort en kulle någonstans så att de kan plantera ett nytt bostadshus med lägenheter som är till för alla. Alla som har stålar på hög. Faktum är att det låter som de spränger under mitt hus och att det flyttar sig två centimeter varje gång det brakar och skakar. Är man inte det minsta nervöst lagd som mig till exempel så är det riktigt mysigt faktiskt. Kanske de spränger upp ett valv under mitt hus. En underjordisk brothel eller ravehangar.

Drömde något så bedrövligt inatt. Först om mig och ett ex. Vi var så där kära i varann som man kunde vara. Fan, drömmar är ju rena tidsmaskinen ibland. Misstänker att en Doctor Snuggles ligger bakom. Borde fan lappa till honom och se till att han flyger till stjärnornas land en gång för alla.
Det var en sån där varm dröm. Åtminstone till en början. Jag tror jag följde henne till hennes jobb eller liknande. Vi hånglade i en mataffär. Vid tidningshyllan. Vi konstaterade hur bra vi hade det tillsammans.
När jag kom tillbaka från promenaden bodde jag mitt i stan. I ett annat land som var varmt. Med en massa vita stenhus. När jag öppnade dörren till lägenheten så låg det en finnig student i kalsonger i vardagsrummet. Han pratade i telefon på något obegripligt ungdomsspråk som innehöll så mycket moderna ord så man blev alldeles yr. När jag gick ut i köket märkte jag att han hade städat ur mitt kylskåp på allt med utgånget datum. Allt som var kvar, och det var inte så mycket, stod i överdrivet irriterande raka rader. Sorterat i sektioner. Frysen stod öppen och var på avfrostning.
Jag kokade kaffe. Det var väldiga problem med detta eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur man gjorde. Här upprepade sig drömmen i oändlighet. När jag hade experimenterat upp ett halvkilo kaffe tog jag med hela kaffekannan och gick ut ur lägenheten. Jag gick ner till kaféet som låg i källarplan. Snirkliga gångar överallt i utomhusmiljö med valv och plötsligt dök det upp en jätteterrass en våning upp. I en dröm är denna omöjliga arkitektur helt ursäktad. Jag gick runt med min kaffekanna som någon slags servitör och frågade om folk skulle ha påtår. Sen satte jag mig på kaféets terrass och drack upp kaffet som var kvar. Direkt ur kannan. Jag ropade till ett gäng finniga studenter som satt en bit bort och pratade någon omöjlig smörja om chakra algebra.
-Man tar med sig kaffe hemifrån. Man får inte vara dum!!!
De log lite misstänksamt åt mitt håll. Ingen ville prata med mig… Kanske jag var studenternas lilla egna pajas. Vem vet?
Sen vaknade jag…och det var kanske det bästa med den drömmen.

Ska käka indiskt ikväll med syrran och morsan. Kan vara en bra start på denna helg. Morsan tycker det är grymt exotiskt med indisk mat. Lite fräckt sådär. Sist när vi åt indiskt åt jag en Rogan Josh. Efter det kallar syrran mig i sammanhang med indisk mat för Roger Josh. Vackert på något vis.

Glad midsommar sa ja te daj!

Midsommarfirande kring stången på traditionsenligt vis.

Glad midsommar sa ja te daj!
Självklart och totalt utan någon som helst bitterhet eftersom jag jobbar idag och hela midsommarhelgen.

Här på kneget är det noll midsommarstämning.
Midsommarstämningen infann sig däremot bussen på väg in till stan i morse. Bagage och klirrande kassar. Midsommarkransar på hoden. Glada miner.
Hört från en snubbe bakom mig så skulle han till Slätta.
-Hoppas det blir roligare än förra året för då höll jag på att bli nerslagen.

Drömde att jag var på fest inatt. Massa människor och ingen jag kände. Festen var på en stor risig gård där det låg massa rostiga vrak och annat junk. Eldar brann lite överallt och folk dansade till dunkande musik. Jag satt på en sten och drack cider (könstigt att det inte var en öl) när en gammal flickvän kom fram. Hon lät mig veta att det hade varit skönt att slippa se mig på alla dessa år. Sen bad hon mig dra åt helvete och gick.
Jag satt och tittade på henne när hon dansade loss neurotiskt. Det brann och sprakade om henne. En snygging till man började dansa framför henne. Hon omfamnade honom och han klämde henne hårt på skinkorna.
Här någonstans vaknade jag och satt upp på loftet. Svettig…

Jag somnade om och befann mig på en annan fest. Min bror satt bredvid mig och skulle tala allvar med mig. Om vad vet jag inte. Jag vaknade igen. Svettig…

Så där höll det på. Somna om och nya fester. Helt värdelöst att gå på fest i sömnen. Man sover oroligt och dåligt och är en trött festprisse.

I den sista drömmen drömde jag att jag satt i något mörkt rum. Precis när jag skulle försöka vara trevlig reste sig alla och gick och jag satt kvar där ensam. Sen ringde väckarklockan och det var slutfestat för min del.
Kanske jag fick gå på fest i sömnen denna natt eftersom alla andra baljar i sig sprit direkt ur flaskan denna kväll och skriker att de älskar världen.
Sicka jädra typerrrr!

Två arbetspass kvar efter denna dag. Det räknas ner. Detta kan aldrig sägas för ofta. Sen är det jag som skrattar högst och vackrast!

Glad midsommar!

En tripp till Berlin…eller inte förresten.

Drömde en sjukt märklig dröm för ett litet tag sen. Sjukt märkliga brukar ju drömmarna vara mellan åt, så det är inget nytt i strumpan.

Jag var på upptäckts resa till Tyskland. Närmare bestämt Berlin. Med en väldigt otippad vän att resa med och hans fru. Ett av mina ex var med som min resekompanjon också. Och hon gladdes inget vidare över att ha mig som resesällskap.

Märkligt det där med drömmar, man kan drömma vad för slags världsfrånvänd rappakalja som helst. Då kan väl drömmen vara sjysst mot en och låtsas att man har en flickvän också. Där missar inte drömmen någonting av verkligheten.

Vi åkte lyxkryssnig till Tyskland. Det var trevligt till en början. Vi satt i någon lyxbar och drack Martinis och Gin o Tonic. Efter några sköjiga timmar i baren kantrade fartyget. Jag klamrade fast mig i stången ovanför baren och dödsångesten var total. Där hängde jag och dinglade som en skrämd liten taskspelare samtidigt som de andra tyckte det var sköjigt att ligga på sidan i fosterställnig och sörpla i sig sina drinkar. Det konstiga var att båten bara fortsatte att glida fram som inget hade hänt.
Efter en svår tid rätade fartyget upp sig igen och seglade vidare. Glad och lättad och för nervernas skull beställde jag en ny drink. Exet satt vid ett eget bord en bit bort och såg ut som hon var besviken över att jag hade överlevt den svåra stunden.
Plötsligt befann vi oss på någon fjord. Som om vi befann oss på Hurtiga rutten i Norge eller nåt. Vi stod där och njöt över utsikten.
-Nu kommer det ett vattenfall, sa min kompis.
Jag hann inte säga “Jaha?”, så befann jag mig inhalkad i köket med röven pressad mot ett kylskåp. Bland massa ilskna och svettiga kockar med köksyxor i näven som undrade vad fan jag hade i deras stiliga jävla kök att göra.

Väl framme i Tyskland så befann vi oss i en liten byhåla och promenerade runt i en skog. Jag var förbryllad och skogen var djup och grön. Ska vi plocka tysk svamp eller?
-Ah, tar vi en genväg till Berlin, frågade jag min polares fru.
-Nej, men det fattar du väl att vi inte hinner dit? Är du dum i huvet eller? Båten tillbaka till Sverige går ju om två timmar!
-Jaha, men jag trodde…
Jag tittade bakåt där mitt ex promenerade några meter bakom mig…
-Ja just det, repeterade hon. ÄR du dum i HELA huvet eller?

Efter detta vaknade jag. Detta var verkligen lika bra. Jag var inte ett dugg sugen på att befinna mig på en färja som på nytt skulle kantra och tränga sig och ta sig ner för fler vattenfall.

Nu var jag ju ändå hemma på loftet igen, eftersom jag precis hade vaknat…

Syrran och Kay Pollack – en dröm om att sjukskriva sig.

Drömde sjukt konstigt inatt…
Jag var ute och promenerade på andra lång. Klockan var sju på morgonen. Det fanns en krog där som jag aldrig hade sett förr. De hade öppet så jag klev in.
Jag satte mig ner och drack en öl och tänkte att nu ska jag börja jobba om fyra timmar. Jag beställde en till öl. De hade frukost där som bestod av antingen kalv eller levergryta.
I nästa stund så var syrran där. Hon hängde med något sällskap bestående av mindre nogräknade typer. Kay Pollak satt i mitten och kråmade sig och skrattade och skakade på sitt huvud och sa “Herregud…herregud”. Alla inklusive syrran satt och log som de var upplysta med meningen i livet.
Syrran verkade inte så intresserad att ha med mig i sällskapet, lite som att den där räliga gruppen av människor var för fina för mig.
Plötsligt var klockan kvart över elva. Jag hade börjat jobba för en kvart sen egentligen. Jag drack en öl till. Alla jag pratade med försökte propsa för att jag skulle sjukskriva mig. Som om det var det bästa som kunde hända mig. När jag frågade för vad så var det ingen som ville svara.

I nästa stund befann jag mig en okänd park. Jag gick runt och ställde samma fråga till totala främlingar. Alla var rörande överens om att jag skulle sjukskriva mig. När jag frågade för vad gick de bara sin väg.

I den sista delen av drömmen var jag på en parkering framför ett köpcenter. En av de där mindre oräknade som tillhörde syrrans sällskap satt på en mur och rökte braj. Han log och sa att han älskade Kay Pollak.
Syrran och Kay kom ut från köpcentret. När jag ropade på henne låtsades hon om att hon inte kände mig. Kay hade en jättelåda med jordgubbar i armarna. Han var helt röd runt hela munnen och skrattade och sjöng.
Sen stod jag där själv på parkeringen. Förrvirrad…ens inte jobbet verkade sakna mig eftersom de inte hade ringt och undrat vad jag hade tagit vägen.
Jag bestämde mig för att ringa och sjukskriva mig. Jag skulle skylla på att jag hade tappat bort det vänstra benet och inte kunde hitta det igen. Jag kunde säga att jag hade lite problem med balansen.
Jag slog numret till jobbet och när tonen gick fram…det var då jag vaknade upp från drömmen.
Halvsex på morgonen och fem timmar kvar till att jag skulle jobba…

…och nu sitter jag här mitt i verkligheten på jobbet.

Syrran och Kay Pollak.