Anno 2022 good bajos forevos!

Efter att återigen häckat hemma flera dagar i streck har jag letat mig ner på stan. Jag hade ett ärende av livsviktig karaktär. Att raka pungen i fontänen på Göta platsen under duden Posses firre för att sedan försvinna spårlöst i ett hav av raklödder.

För annars ser det just ut så och har gjort det här året. Att gå runt hemma i mjukisbyxa och muttra medan man plockar upp och lägger ner klockor på bordet. Och skruva i, och tvätta och olja och sätta ihop urverk. Att slipa och polera boetter och glas och surfa runt på auktions-klocksajter och allt annat ljuvligt och förtvinande man kan tänka sig inom dette hobbyt. Men I fackin love it mand!

Utöver det har jag sökt drösvis med jobb. Och varit på högvis med intervjuer. Ibland på två intervjuer för samma jobb, men för att alltid få höra samma sak i slutändan – Vi behöver någon med mer erfarenhet/vi behöver någon med mer stresstålig (då kommer jag ändå från en sista anställningen där det var helt orealistisk stressnivå, speciellt när du också är ny på jobbet, och med en chef med noll förståelse för detsamma…). Att han var en av de som är med på topplistan över de mest osköna människor jag har träffat- kort sagt ett moron, brukar jag hoppa över att säga på intervjuerna.
Men det verkar alltså inte bli något jobb. Åtminstone återstoden av detta år. Så jag har kollat utbildningar, trots att jag inte vill utbilda mig igen (till hårfrisörska, pandemi expert eller pumpafrö-bagare) eftersom jag gillar det där jobbet och är duktig på det.

Och jag funderar även på att starta eget med klockorna eftersom jag har hittat lite av en egen nisch (Tricket är att alltid skicka klockan i en smörgåstårta. Klockan hittas mellan andra och tredje lagret bröd, där det är som kladdigast – Det blir både lekjakt, mättnad, kräkfest och syfte. Mycket uppskattat!), men som sagt det är svårt att veta om jag lyckas leva på det eller inte.
Så det är exakt så detta år har sett ut. Massa alternativ, men inget känns riktigt 100…

Visst har jag tagit av mig mjukisbyxorna och klätt mig i frack och blivit en riktig pajas i plastpåse på krogen…men i blygsam utsträckning och med längre intervaller där emellan om man jämför epitetet halvtids-sköjare. Men jävlar vad det har känts på riktigt…dagen efter.
Ju mer sällan man sköjar, desto mer känns det som man sköjar hela tiden, alltså dagen efter. Som en hårnål, fast över hela kroppen. Och djupt in i skinnet.

Har även kollat mycket film på Netflix. Den senaste fäblessen är att se på sunkfilmer från 70 och 80-talet. Netflix verkar ha köpt in oändligt med såna här filmer. “Med olika brister- filmer ” brukar jag säga. De flesta jag har kollat är franska eller italienska. Det är alltid något i filmen som gör att den inte blir helt bra. Vissa har blivit helt kalkon utan en enda fjäder av stolthet kvar. Vissa är helt okej men med någon viss brist. För seg, för märklig dialog, för obegriplig plot eller helt ologiska beteenden osv. Budgeten verkar det inte ha varit något fel på när filmen har gjorts. 99% av alla dessa filmer har Studio Canal-loggan i början. Dyker loggan upp och filmen är från exempelvis 1971, då vet man att det är klass på smörjan. Är dock tokförtjust i miljöerna i dessa filmer. Och bilarna. Och frissorna. Och att alla röker överallt. Och de ruffiga städerna. Och att alla bara ger fan i vilket med stil. Eller att någon helt plötsligt och totalt omotiverat bara klär av sig näck. Man vet liksom aldrig vad som skall hända.

Nåväl, en summering av detta år. Vilket, som jag har skrivit tidigare aldrig har varit nåt fan av. Men nästa år ska jag fan gå runt och snacka om det andra året som var förra året. “Vet du vad som hände?” ska jag säga med spänning i rösten. Och sen säga “Not to much!”
Men som sagt jag har inte varit sysslolös. Dock hade jag mycket hellre kämpat mig upp klockan 5 och ut klockan 6 på morgonen och sen träffa sköna och dåraktiga hyresgäster. För att komma hem och lyfta tag i en klocka…

Efter detta viktiga ärende i fontänen gick jag och drack en öl (två). En bit efter kl.3. Inne i denna syndens klafsboning var det redan vissa som var rejält brakiga och dansade med djävulen..
“Haaaallååååååå, lyssna på meeeeeeej” satt en kvinna och ropade till sitt sällskap. Vid samma bord. Vilket ingen av de andra rejält dragna gjorde. Såklart. Nu, när en timme passerat lyssnar ingen på ingenting av det någon säger till den ena eller andra säger längre. Alla bara vrålar rakt ut i ansiktet på varandra i total kakafoni. En av snubbarna har varit runt och lagt armen om andra gäster som han ens inte känner och berättat det allra innersta.
En familj valde bordet bakom deras. Kanske en trevlig middag innan de skiljs åt på olika håll på nyårsafton. Helt sargade och demolerade. Efter 5 minuter satte på sig sina ytterkläder och bara gick. Bartendern har nu sagt till detta sällskap att dämpa sig flertal gånger. Fungerade ungefär i 12 sekunder efter att han har gått. Sen – fullt blås igen.
Och nu skrek hon ut frågan: HAAAR DU SETT FILMEN(?) SÄLLSKAAAAPSRESAAAAN?
Gissar att hela det gänget kommer att äta pizza ensamma i varsin lägenhet imorgon. De kommer muttra och svära när tolvslaget kommer. Vakna till med en pizzaslice på magen och undra vad fan det är för jävla liv. Kanske en tanke om att alla dessa amatöralkolister inte borde dricka så mycket passerar i deras smoggiga hjärnkorridorer.
AAAAOOOUUUUH FÖR FAAAAAAAN!!!!!! vrålar kvinnan nu. Igen. Ja, hon hörs mest faktiskt DET ÄR JU DUUUUU!
Jag vänder mig om och kollar. Kanske det är en ny kolibri som har joinat detta biblioteks-sällskap. Nej, det är samma kompis som hon har suttit bredvid hela tiden.

Och där drack jag upp slatten och gick.

Gott nytt år mina kära idioterrrrrr!
Och sju sjuka sjuklingar i sju sjaskiga schalar under schäslongen på er.

Grillhelg i Sverige

Ska åka iväg imorgon. På äventyr över helgen.
Har inte varit ifrån den här stan på flera år.
Det har hyrts ett hus på landet och jag och några gamla polarkompisar ska grilla.
“Grillhelg i Sverige” har sammankomsten döpts till. Självklart kommer det drickas en hel del öl också. Detta vet jag helt säkert…

Lite som det där nyhetsinslaget med reportern som söker upp folk på stan för att höra hur och om alkoholintaget ökar på sommaren. Reportern frågar en vresig fan som är på väg in på bolaget hur många öl han dricker på semestern. Snubben slår till med runt två flak i veckan, varpå reportern frågar:
-Du tycker inte det är ganska mycket?
Snubben suckar och svarar med försvar i rösten:
-Äh vafan. Man grillar ju!

Så det är alltså det vi ska ägna oss åt denna helg. Grilla.
Men fy fan vad skönt att komma iväg. Slippa den här stan ett litet tag. Klappa sniglar på ryggen. Prata med det vajande gräset. Bli nedsprungen av en vild kamel som kommer hojtande från skogsbrynet.
Och jag älskar ju att vara på landet…som alla vet. Så det är bara gay!

Dans på övergångsställe.

Jag dansade på ett övergångsställe i Gamlestan i veckan. I skymningen i rusningstid.
Det kanske låter konstigt…
Jag stod där och väntade på att röd gubbe skulle bli grön gobbadjävel. När gubben blev grön då började jag gå. Helt brukligt så.
Från andra sidan övergångsstället kom en stor man gående som vek åt vänster. Vi parerade perfekt. Bakom den stora mannen uppenbarade sig en annan liten man. Han bromsade mitt framför min mage. När han tittade rakt fram tittade han på mitt adamsäpple som var dolt i en olivgrön polo.
Det var här dansen började. Jag tog ett sidosteg åt vänster. Han tog ett steg åt vänster. Jag tog ett steg tillbaka till utgångspositionen. Jag tog ett steg åt höger. Han tog ett steg åt samma håll.
Symbiosen var perfekt. Den här snubben hade fan taktkänsla så jag ville lappa till honom!
Vi upprepade sidostegen åt alla möjliga håll med perfekt timing ett par gånger till. Hela tiden med hans blick på min strupe. Han klev närmare, men ingen av oss kom därifrån.
Fan hur länge ska vi hålla på tänkte jag.
Det här kan ju hända. Men det här var en evighet. Funderade på att plocka fram tangoklackarna ur väskan och rejält klacka loss, men det stod ju ingen tjusig danspartner mitt emot mig utan en liten gubbe med mössan nerdragen över ögonbrynen och öronsnibbarna som fortfarande stirrade rakt på mitt guppande adamsäpple.
Jag hörde två rosslande, skräniga skratt bakom min rygg. Vi hade stannat nu. Så jag var precis på väg att ta ett lite vänligt tag om den lille mannens axlar, lyfta upp honom och ställa honom åt sidan, men då vek han undan som en iller och försvann.
Skratten fortsatte fortfarande bakom min rygg. När jag vände mig om såg jag två jätteskäggiga alkisar med välfyllda påsar. De vinkade och gjorde tummen upp som om de hade kollat på Let’s dance.
Nåväl dansade vidare in i spårvagnen. Funderade om jag skulle åka vidare till något seniordisco, men åkte hem.

Foodora igen och den fantastiska jourbutiken.

Sitter och väntar på kinamat. Det är det där Foodora igen. De har en klocka som tickar ner. Ofta tickar den tillbaka igen. Från till exempel 25 minuter till 32 minuter. Det gillar han inte. Klockexperten. Tänk om mina klockor skulle bete sig så. Då skulle jag fan slänga ut dem genom fönstret.
Kom ihåg en tid när man gick till en restaurang för att köpa hem mat. Det där är helt ute nu. Att kämpa för sitt levebröd. Ofta var man bakfull och nervös, men efter ett tag kändes promenaden bra…om man inte stötte på någon morrande hund som ville slita ballarna av en eller någon argsint typ som ville sno ens cigaretter. När man kom hem smakade maten kämparglöd och promenad. Som om man var en matkrigare som kom ut ur en buske med tre harar i näven. Man hade rätt att möla i sig och sen krypa under filten och känna “nu är det bara gött!”
Ibland när jag skriver så här blir jag rädd. Både jag och andra kan ju tro att jag är helt allvarlig.

Har varit hemma hela helgen. I samma mjukisbyxor. Pendlat mellan att greja med klockor och kolla på en serie. Denna cykel har skött sig själv alldeles själv med minsta ansträngning från min sida.

Nej, igår förresten gick jag till jourbutiken och köpte ett sexpack. Det sista sexpacket som fanns i kylen. Ibland har man tur, tänkte jag. När jag skulle köpa en fryspizza så var det helt tomt i frysen. Jag stod en stund och tittade ut i intet medan jag kände de iaktagande ögonen från kvinnan bakom disken. Redan innan jag hann säga något började hon skratta. Sen när jag påpekade att det var väldigt tomt skrattade hon ännu högre och mer utdraget. När jag skulle fråga vad som hade hänt hann jag bara halvvägs. Min röst kvävdes av hennes ännu mera uppgivna och höga skratt. Jag betalade mitt sexpack och sa som vanligt att hon skulle ha det bra. Naturligtvis skrattade hon bara åt det med.

Nu kommer foodora. Trots att det står 5 minuter kvar i appen. Jag kan höra hur hans dragkedja i hans kvadratiska matlåda öppnas i trappen. Och där gjikf’wKJ¨WF!!!!!?????***** plingade han på dörren 4x så man höll på att flyga ut ur kalsongerna.
Smaklig spis med bollarna i halsen!

Nycklar och blippar och alla mina kontor.

Den där tröttheten som slår till på fredagar, oftast någon gång efter lunch kan nästan te sig som ett skämt. Då gäller det att inte ge sig på för avancerade arbetsuppgifter…för man är bäng.

Igår skulle jag parkera bilen i ett garage som ligger under ett av mina kontor (hur många kontor och garage har han egentligen, den jävla Elon Musk-kopian? undrar någon kanske. Jo det ska jag inte berätta) Jag slängde blippen till garageporten lite lojt och världsvant i konsolen mellan sätena…och missade. Den hamnade i den där smala springan mellan sätet och konsolen, där ens inte jag får ner mina smala mozart-händer. Jag tog hjälp av den långa el-skruvmejseln…som jag omgående också tappade ner i springan. Tur att man är en promenerande verktygsbod. Jag tog fram polygripen. Det gick liksom inte att få till gapet polyfanskapet, så jag svingade den mot skruvmejselns skalle. Mejseln flög ut som en projektil och landade vid mina fötter. Polygripen i sin tur gled ur greppet och dråsade ner i springan. Skojig lek det här, tänkte jag och kom på mig själv med att sitta och glo in i garageväggen de nästkommande minuterna. Efter att ha bökat till kroppen och nästan trasslat in huvudet i ratten fick jag upp mejseln från golvet. Jag körde samma slungande teknik för att få ut polygripen ur springan, men polygripen var tyngre än mejseln. Så jag fick press-hångla ut polyfjärpen. Jag tappade till slut mejseln och den rullade iväg mot fötterna, och snart var jag intrasslad i ratten igen. Till slut och efter viss möda och stånk och vassa ord om Elon Musks sumpiga pengar så trillade polygripens hode fram och jag grep den jävolen om halsen och körde ner den i sin lilla ficka snabbt som Clintan. Tillbaks på ruta ett igen med blippen till carporten…
Med fingrar som ostekt bacon lirkade jag ut den från springan. Bit för bit och med tungspetsen som nådde nästippen i koncentration.
Jag lade den prydligt i mittkonsollen och sjöng en segervisa om Alibabba och de 39 rövarna och deras moster Agda som gick på gatan, på händerna.
Sen gick jag upp till hyresgästen med smockarna i handen och rensade hennes vask så det gamla stekfettet yrde och stänkte upp och prydde mina ögonbryn som riktig fredags-mascara. Like a fuckin king!

Senare på eftermiddagen när det var dags att gå hem så hängde jag i sedvanlig ordning upp nycklarna i nyckelrummet (som faktiskt ligger i ett av mina kontor). Det var bara att det att denna gången hängde jag upp ALLA nycklar. Även nyckeln till omklädningsrummet och mitt skåp och mina hemnycklar. Dörren har automatisk dörrstängare och har slått igen efter att den har slagit igen…så att säga.
Det var bara att snällt sätta sig och vänta på att någon av mina kollegor (som inte skulle gå hem lite tidigare) dök upp så de kunde låsa upp nyckelrummet åt mig.

En annan gång när jag jobbade i Tynnered, även det en fredag skulle jag som avslutning på dagen ställa in bilen i garaget. När jag hade kommit halvvägs till garaget kände jag att det är något som är fel. De t år nåt som inte stämmer. När jag kände tröttheten i benen insåg jag att jag hade promenerat till garaget utan bil.
Kommer ihåg att jag var ganska ny på jobbet och kände mig inte helt bekväm med att berätta detta som ett skojigt, men helt sant skämt när jag kom tillbaka.
De hade nog bara tänkt att den där människan är nog olidligt dum i huvet.

Nu är det fredag. Så jävla gött. Ägnar mig åt att dricka folköl och skruva ihop en (Hill)Billy-hylla som jag köpte på IKEA i veckan. Tror den kanske kommer likna en igloo när jag är färdig.

Foodora

Käkade på Max igår. Alltså hemma. Hemkörd av Foodora. Personalen från Max följde också med. De kröp upp ur hans rygglåda. Gapade, söp och knullade i trapphuset, allt medan jag matade dem med pommes genom brevinkastet.
Nu försökte jag vara rolig igen…eller så önskade jag bara att livet var lite mer helfestligt ibland

Förr-förra helgen regnade det väldigt mycket. Så mycket att jag ens inte stack ut snoken genom dörren.
I ren självklarhet klättrade jag in i Foodoras livsfarliga app
-I´ll hope the rain stops soon, sa jag, den för tillfället glåmiga, lata Johan till det dyngsura Foodora-budet som plingade 15 gånger på min dörrklocka och stod och stod och badade i en pöl i trapphuset när jag öppnade dörren.
Genom min fantastiska omtanke kände jag mig genast som en bättre människa. Som om han blev helt torr av det. Frälsaren har talat och agerat.
Jag stängde sen dörren och gick in och njöt av min flottiga måltid i fulländad perfektionism helt utan en tanke på drunkningsolyckor i vattenpölar.
Kul filur i helfigur!
Nästa gång jag skulle beställa från Foodora (måste sluta med denna dåliga vana) kom en fråga upp om jag ville dricksa det där blöta budet. Jag tittade ut. Det var 13 grader och solen sken. Foodora-budet var nog torrt vid det här laget.
Jag tryckte på nej och scrollade mig vidare i svindjungeln.

Kortbraxor

Har handymannat på jobbet idag. Satt upp stora tavlor i plåt i tvättstugor där det ska sitta städnaterial.
Borrat i kakel. Kaklet yrde och borren rök!
Plugg, brädstommar, 80mm träskruv. Plåtskruv rakt in i plåttavlan med skruvdragare utan att förborra. Smack, så baa!
Sånt jävla manligt sexobjekt asså.

Och så går jag runt i kortbyxor. Fullproppade med tuffa verktyg. När andra går runt och huttrar i den nyfödda hösten röjer jag runt i avlopp och svettas och muttrar.
Kortbyxor…ja det har jag inte haft sen Jesus föddes i dem. Någon gång på 90-talet vill säga. Grym kortbyxemotståndare har jag varit också. Hade lätt kunnat ställa mig längst fram på barrikaderna och skrövlat “Bränn upp alla kortbyxor.”
1:a september säger gubbsen att det är okej att byta om till långbraxor. Jag tänker fan ha dem i till december. Öppna julklappar i mina körtbraxor. Plocka fram morakniven och hugga i julskinkan och sprätta upp julklapparna!
Nu går jag runt i dem själv och bävar för när man är tvungen att sätta på sig långenböxer.

Har även börjat med en annan otippad grej som inte skulle ligga en gnällig farbror i fatet (ligga i fatet, vad fan heter så för?). Mycket har jag gjort, men legat i nåt fat det har jag aldrig. Däremot hade jag sex i en djup tallrik en gång.
Väntar på att få kommentaren rakt i ansiktet:
-Gud du är så förändrad. Jag känner inte igen dig längre.
Men gud, jag kan inte fatta att folk har så svårt för att pröva lite nya saker,
kommer jag förvånat att svara då…

Den snedvridne.

Skulle precis skriva Nä men tjena hej! när jag var tvungen att stånka till dass. Väl utkommen därifrån och när jag satt mig redo så fick jag en nysattack. det är sånt som händer i vårt avlånga land och speciellt i Johanneberg i denna lägenhet. Men nu sitter jag alltså här så Hej Hej Hej!

Det är dessutom bestämt att denna blogg ska flytta. Alltså det blir fortfarande samma adress med annan tjänst och annat hotell. Alltså webhhotell. Den stora personalstyrkan som driver denna blogg kommer förflyttas till hemligt land där lönen utbetalas i form av en fralla och ett par nya strumpor per månad. Bra för mig och dåligt för dem. Men de tycker jag de är värda när de har jobbat så hårt och knåpat ihop ett spökinlägg i månaden typ.

Pajade ryggen förrförra torsdagen på jobbet. Vred den ur led kan man säga. Skulle bära ner en kyl från en lägenhet med en jobbkompanjon. Lägenheten var enormt trång och överfylld med junk, så det gick liksom inte att bära kylfan normalt. Eftersom vettigt grepp saknades fick vi ställa ner den halvvägs i svalens spiraltrappa. Där gick inte heller att få till någon böjning på knäna så jag böjde ryggen alldeles för mycket och när jag rätade ut min skojiga kropp så hamnade nog inte disken vid svanken tillbaka riktigt på sin ursprungsplats…så att säga. Kände direkt att det var tok i ryggen.
Detta var på förmiddagen. Fortsatte jobba på eftermiddagen, men ryggen gav inte med sig. Vid tre-tiden kunde jag inte räta ut ryggen utan riktig sadomasochistisk smärta. Och eftersom jag inte är lagd åt detta håll så fick jag parkera bilen och stämpla ut.
Ska börja jobba på imorgon då ryggen känns bra igen.

Hade nästan glömt hur det är att vara hemma en hel vecka. Nu var ju inte detta någon semestervecka i paradiset. Mer en sjukskrivning i en etta i Johanneberg och eftersom min bloggpersonal numera bor på ett hostel (med rinnande kallvatten på gården) så fick jag ombesörja promenaderna till Willys på egen hand. Såg väl ungefär ut som jag hade skitit ner mig där jag stånkade och pustade mig fram för att låta matvarorna trilla ner från hyllorna i min rullande korg.
Sitta och ligga ner har inte varit några problem. Gå och stå, då har ryggen vrålat till mig: Nu går du och sätter dig igen din gamle tokiga påg. Och det är väl ungefär det jag har gjort.

Och med de orden hälsar den snedvridne ajöken och hoppas på ett nutt inlägg inom snar framtid mellan frallor och strumpor.

En rapport från värden i ett distrikt mitt i världen.

Det skrivs inte så mycket här för tillfället. Bloggaren blev heltidsarbetare. Har inte haft ett heltids dagsjobb sen 1995. Så fort man har klätt om och gått ut genom arbetsplatsens dörr efter arbetsdagen är slut så knockar tröttheten en direkt i ansiktet. Dricker ofta kaffe när jag kommer hem. Den bästa stunden. Sen äter jag. Resten av kvällen ligger jag och glor på någon serie. Helt enkelt för slut för att göra nåt annat. Går och lägger mig klockan elva och halv tolv sover jag som en drogad bebis. Sex timmar senare, innan luffartuppen bräker så börjar allt om…
Här hade jag kunnat på klassiskt vis kunna skriva att “mardrömmen börjar om”, men jag trivs väldigt bra på mitt vikariat. Det är bara rutinerna runt omkring som har sett annorlunda ut de senaste 25 åren och som måste nötas in. Jag är alltså inte riktigt van med att timmarna man är ledig är färre (om man räknar bort tiden man sover som friterad sweinschnitzel) än de timmar man jobbar…
Hade glömt av att man kunde trivas på ett jobb, att man kan ha arbetskamrater, att man kan lära sig nya grejor varje dag och att man inte behöver känna att “oh no vad jag inte vill jobba idag”.

Vad gör en bovärd då? Jo han bor ju såklart i världen…som han älskar. Nja om du har problem i din lägenhet då kommer bovärden. Och då menar jag inte problem med din fru eller man eller magen eller att du spenderar hela din lön på allväders-stövlar i olika färger. Nej i det läget är det nog bättre att ringa en psykolog, doktor eller en sträng ekonom.
Men bråkar dina fönster eller om kranen läcker eller bräker eller du har tappat bort tvättstugenyckeln eller ytterporten slår för hårt eller inte stänger alls, då kommer bovärden som jobbar i ett visst distrikt i världen som ett skott, kort och gott.
Just nu som vikarie hoppar jag in för de andra värdarna på olika ärenden som kommer in under dagen. Jag hämtar diverse material i olika förråd som behövs för de olika ärendena. För tillfället tar jag mig fram i en liten elbil som gladligen studsar fram på den fantastiska vägläggningen i Göteborg, eftersom bilen helt saknar fjädring. Det är ett evigt morsande när man möter andra bovärdar och miljövärdar som också kommer i sina elbilar. Detta tycker jag är väldigt trevligt. Förr promenerade jag runt på andra lång och morsade på krogägare och stammisar. Nu sitter jag i en elbil och morsar på andra människor i elbilar och det på arbetstid.

Nu ska jag berätta vad jag har i mina jobb-byxor. Vi tar det från vänster uppifrån och neråt: Mobil, tobak, liten vattenflaska, liten anteckningsbok, diverse skruv och jox, gylf, bläck och blyertspenna, brytbladskniv, polygrip, diverse nycklar, jobbmobil, filter. Vänster lårficka: Bitsats, ficklampa, handskar. Höger lårficka: Lång smal elskyddsmejsel, stor bit-mejsel, måttstock, morakniv i hölster. Bakfickor: Ärendelappar, ibland diverse mindre reservdelar och oanvänt snytpapper om jag skulle få en nysattack. Allt detta hålls upp av ett skärp som verkligen får jobba som skärp. Vikt: ingen aning, men kan tänka mig innehållet i en varukorg med två-tre liter mjölk eller ett tudelat sexpack.

I veckan när jag skulle dela ut lite infoblad i några trapphus kom jag fram till en lägenhetsdörr. När jag drog ner brevinkastet började en hund skälla. jag stod och lyssnade ett tag och försökte se käften på hunden innan jag släppte ner bladet.Jag lät bladet singla ner…sen hördes käftarna klappra. Man kunde höra hur pappret köttades sönder mellan de vassa gaddarna. Som en livs levande dokumentförstörare. Kanske anställd av någon makt som inte vill sprida känslig information…

///Slut på meddelandet.

Ny dammsugare.

Köpte en dammsugare förra veckan. Röö och finer. En sån där sladdlös skaftdammsugare med inbyggd handdammsugare och utbyggd tåsugare (tror jag det hette förr i tiden på glada 50-talet när freonet flödade och alla slogs med dammsugarskaft.)
Köpte den bättre begagnad på Hisingen. Där på den förr skamfilade sidan av Vågmästareplatsen där det en gång låg billiga lunchfik och restauranger, mcklubbar, svartklubbar, replokaler, second handaffärer, föreningar och plåtskjul med verksamheter som inte brydde sig om kvitto eller moms. Nu rivet och ett stort bostadsområde där de med lite tjockare goeplånka än alldagliga luffers bor. Rostiga stålfasader hade husen också. Ärligt talat: Hade de inte råd med att blaffa upp något lite mer exklusivt material.
Hur som haver som jag ofta säger. Där köpte jag min dammsugare av en liten trevlig prick, prack, frack som skulle flytta till Majorna i glajorna, för han hade glajor.
Den här dammsugaren skall användas som en svepare så att säga… Svep över väggar och tak och golv med din nya ägare som alltid står bakom dig i rutiga pyjamasbyxor. Vi kommer känna styrka genom varann.
Nej, men faktum är att det är väldigt bökigt att bara få fram min vanliga dammsugare. Min lägenhet har inte så många skåp så väldigt många saker samsas i varje skåp. Dammsugaren står naturligtvis längst in vilket gör att man per automatik tänker: Sorry, vi ses imorn istället. Dessutom är min lägenhet rätt trång så man hinner alltid få ett tjog utbrott på sladd som fastnar och slang som river ner diverse mingvaser.
Det är då den röeee och fine kommer in i bilden. Så fort jag får syn på den: Svep över dal och sjö, över murbruk och stock. Under loft och lakan, över skägg och den spetsiga hakan…
Kommer äga det renaste hemmet i Hönkytönkyborg.
Gick ner en sväng på Konsum Avenyn. Satte den fint i en rullande korg. Den verkade trivas bra där. Höll stadigt om dammsugaren och korgens handtag samtidigt. Mölade ner en del jox i korgen. Begav mig till kassorna med korg och dammsugare bakom mig. Fingrade lite tankspritt på…och då satte dammsugaren igång med ett vrålande läte. Vaaaa? utbrast jag jag vände mig och försökte få tyst på den. Ett par alldeles bakom tittade på varann och började fnissa. Jag frågade dem om de ville att jag skulle komma hem till dem och dammsuga. det ville dem inte, utan fortsatte bara skratta. Nu visste jag ju iallafall att den funkade.
Jag och dammsugaren gick och tog en öl efteråt. Kvalitetstid. Öl till mig och damm till sugaren. Nu är mina väggar, eller förlåt, golv skinande rena.

Hann även fylla 48 år i tisdags. Det är lite likadant som att vara 47. Champagne, snittar och tårta och presenter hos mor. Inga födelsedagskramar dock. Syrran hade grejat ihop en korg med sånt jag tycker om. Bland annat kinapuffar, coccosbollar och öl och en annan massa gött! Blev rörd. På kvällen blev det utgång. Lite för mycket öl och födelsedagsdrinkar, men annars bara roulit! Vaknade upp dagen efter och kände mig som jag hade fyllt 68 år. Känslan höll i sig hela dagen…