Drängar, Helgkneg och hummer.

Jobbar helg. En av mina favoritsysslor. Not! Save private Ryan och Forrest gump. Någon slags Tom Hanks-kavalkad. Min brukare gillar Tom Hanks. Jag tycker han är rätt överskattad. Den mest överskattade amerikanska skådisen måste ändå vara Kevin Costner. Totalt poänglös. Min brukare sover sig igenom det mesta av filmerna. Ibland vaknar han till och vill röka en cigg vid balkongdörren. Då lyssnar han på någon utav sina blandskivor som vi har bränt. Är det någon som bränner skivor längre? Det är nästan samma låtar som återkommer på varje skiva. Vi har bränt över fyrtio skivor. Ändå är det nästan alltid samma låtar som återkommer på alla skivor. Bara i lite omkastad ordning. Nu lyssnar han på en blandning med svenska låtar. Black Ingvars “Blue Hawai” och “Vill du bli min fru” med Drängarna. Vansinnestillstånd…
Ska för övrigt söka in till två utbildningar som börjar i höst. Har ju stagnerat fast här. Det går inte längre.

Var ute och käkade på restaurang förra helgen med min vän Emma. Alta marea. Tog den dyraste pastan. En skaldjurspasta med tryffelolja. Ovanpå pastan låg det en halv hummer. Lyxig outfit. Det är garanterat den vidrigaste maträtt jag någonsin ätit. Hummern smakade torrsprucket gummi och tryffeloljan hade skurit sig med grädden och låg och simmade i ena hörnet av den kvadratiska tallriken. Eftersom jag aldrig har smakat varken tryffelolja eller hummer tänkte jag bara: Jaha? Sån här överskattad smörja behöver man ju inte stoppa i sig nån mer gång. Emma avsmakade resterna och konstaterade att det smakade fan. Efteråt gick vi och tog några bärs. Den unkna och ruttna smaken låg kvar i munnen hela kvällen.
Pizzerior som inte kan baka pizzor, frisörer som inte kan klippa en hyfsad frisyr, bilmekaniker som inte kan laga din bil. Överallt yrkesfolk som inte klarar av att utföra sina yrken. Tycker det är ofattbart. Röta i samtiden.

Resturangen Alta Marea har varit offer för tvprogrammet “kniven mot strupen” fick jag reda på efteråt.  Tydligen var stället helt katastrof. Det fixades till. Fick kniven mot strupen. Men bara på TV, inte i verkligheten.

En rapport om nuläget.

Vart tog den soliga våren vägen?
Det hela är tungt nu. Därav frånvaron av ord här. Jag verkar sakna dom. Orden alltså.
Jag och min tjej har stagnerat. Vi klarar knappt av att prata med varann längre. Allt missförstårs av varann. Vi har pratat om parterapi, men för tillfället vet jag inte. Annars är vårt hem tyst som döden. Lite som i Kents “400 slag”. Jag saknar vad vi en gång hade.

Knegar. Min brukare gillar Drängarnas “om du vill bli min fru”. Ren och skär terror för öronen. Han gillar även Nordman. Ett själsligt mord. Smaken är delad – som baken. Det är en jävla tur.

Published with Blogger-droid v1.6.9