En sämre dag…än en bättre dag.

IMG_0475.JPG
Jag bor i denna stad, i detta land enkom för det underbara vädret. Jag älskar världen osv…

Så jävla deppigt och mörkt och blåsigt och regnigt och jävligt ute. Det är ju bara och titta på bilden! Gick upp klockan nio i morse och möttes av totalt jävla mörker. Gjorde ingen skillnad när jag rullade upp gardinerna.

Har käkat en flottig lunch på lokal. Snubben som jobbade där var något ofattbart pratig. Han blev helt uppeldad av att jag trodde det var tisdag och jag ville ha fläsk med löksås. istället var det måndag.
-Varför tror du det är tisdag, frågade han. Vad är det för dag du har hoppat över? Är det söndagen eller lördagen?
Han gav sig inte, trots att jag varken hade någon förklaring eller ville diskutera vidare.
Det hela slutade med att han kollade upp vilket datum påsken är. Förstod inte riktigt kopplingen här. Brydde mig inte om att fråga. Ville inte veta eller prata mer. Ville äta. När jag gick för att sätta mig ropade han efter mig:
-Vill du att jag ska påminna dig om att det är måndag innan du går sen?
Jag sa att det inte behövdes. Lustigkurre minus lustig. Under hela intagandet av min lunch stod han och visslade högt i baren. Mellan varven sneglade han bort mot mitt bord. Han kom även bort minst två gånger till mitt bord och undrade om det smakade bra.
Jag proppade i mig schnitzeln som täckte halva tallriken, i våld, och smet ut i regnet och blåsten och mörkret igen.

Vad mer? Vet faktiskt inte riktigt… Känner mig djupt låg idag. Jag åkte ner till Nordstan och handlade en anteckningsbok. Letade efter en med tomma blad. Alltså utan rutor eller linjer. Svårt att hitta, men lyckades till slut. Gick och kollade på träningsskor, men det fanns för många att välja på. Hade ingen lust att ställa mig på ett springband för att kolla ut passande dojor. Var inte på humör för förnedreriet helt enkelt. Inte idag. Gick in på elgiganten. Tänkte jag kunde köpa en tvättmaskin och släpa upp på loftet. Där i kunde jag blanda diverse drinkar i centrifugläge.
Såg en pöjk och en annan pöjk. Den ena satt och spelade gitarr. Den andra spelade bongotrummor. De tyckte de var jättebra, men det var en hörselvilla. Hellre än bra. Borde varit “helst inte alls”.

Orkade inte med något svettigt köpcenter mer. Hamnade på Stellas på Landala torg istället. Tog en snabb jävla öljävel. Gick upp till syrran. Hade lämnat massa jox i lördags när jag gick ut på krogen med Emma. Hade först tänkt ta med alla kaffekoppar i påsen ut på krogen i lördags, som jag köpte på second hand-rundan tidigare under dagen. Kunde dock se framför mig hur det hade slutat. Under skrattande former i fullt tillstånd hade jag antingen dukat upp med dem på krogen och druckit öl ur dem eller så hade jag gång på gång sköjat till det och dragit påsen i backen tills varenda kopp var pulvriserad. Helsköj under kvällens gång. Helt ledsamt dagen efter (det var ungefär så det gick till den där natten när jag helpacked kom hem med tygväskan och slängde den i en båge i hallen. När jag sen vaknade dagen efter och letade efter iPaden utan att hitta den tänkte jag: nej, nej, nej!!! Den ligger ju i tygpåsen…som jag vevade runt i hallen igår.
Jag plockade upp en väldigt ledsen ipad ur påsen med ett ganska intressant mönster i glaset. Tilläggas skall, till mitt klena försvar, att jag hade ett fodral som inte skyddade hörnen på plattan).
Kanske man ändock borde låta bli att skicka runt sina grunkor i packat tillstånd. Speciellt i bågar och cirklar i fullt tillstånd. Nästa gång kan det ju vara ett marsvin (har även jämnfota hoppat sönder en helgrillad kyckling en gång, men det är en annan story).
Lånade även deras borrmaskin. Tänkte göra hål i öronen. Eventuellt förvandla en köksvägg till en schweizerost eller skruva upp mig själv i hallen som Jesus avlagda släkting.

Nåväl, nu är jag tillbaka på Stellas. Tar en öl till och skriver det här fantastiska inlägget. Tänkte kanske våldgästa morsan i någon timme innan jag går hem. Eller inte. Hon bor 50 meter härifrån, så jag borde ju inte få träningsverk.

Skall jobba helg. Har redan ångest. Det finns bättre och sämre dagar. Det här är en av de sämre.

Bis bald…

IMG_0476.JPG
De är generösa med 40-gränsen här på Stellas. Sånt gillar ju sköjarn, speciellt som han inte är så sköjig idag…

Tokstollar och måsar.

Käkat fläsk med löksås igen på Galliano. Känner mig dassig. Tjock i halsen och småtrött. Känns som jag håller på att bli förkyld. Och det på självaste semestern. Sjuk ska man ju bli när man jobbar, så man får nöjet att sjukskriva sig, så man slipper jobba.

På vagnen till masthuggstorget var det en snubbe som satt och sa: “fuckin motherfucker, jävla gris. Han upprepade sig så i kanske en minut. Sen blev han tyst ett tag. Folk verkade bli störda och tittade sig omkring vem det var som stod för det förargelseväckande beteendet. Sen satte han igång igen, fast nu med: “you motherfucking bitch, jävla hora.” Folk började skruva på sig… Tokstollar och måsar svämmar över denna stad.

Nej, jag får nog åka hem och kurera lite. Dimman sjuder i huvudet.

Kanske avlägger en liten rapport om stundens verklighet lite senare, innan dygnets slut.

Ett brutet revben och ett lunchbesök på Galliano.

Med tanke på min frånvaro här, så kunde man få för sig att jag träffat en charmig donna. Gått och blivit kär och anser mig inte ha tid att skriva massa trams här…
Istället, på syrrans party i lördags under en vild dans med tre snurrar på raken föll jag handlös baklänges in i kanten på ett piano. Och bröt ett revben i ryggen. “Kanske två”, sa läkaren och skrev ut två sorters starka värktabletter.
Veckan har alltså präglats av att gå runt, eller sitta eller ligga ner och ha ont. Jävligt ont mellan varven. För att komma upp på sängloftet krävs utstuderad teknik. Att harkla sig, hosta, gäspa, nysa, rysa till, andas för djupt eller skratta ordineras ej av läkaren.

Kämpade mig ner till Galliano för en lunch i förr igår. Åkte spårvagn och buss. Minsta lilla för hastig inbromsning är förenad med en mycket vass kniv i ryggen. Den sista biten till Galliano promenerade jag. Några hundra meter var som att bestiga mount everest utan redskap. Väl på Galliano var fläsken med löksåsen ,som hade vattnats i munnen slut. Jag fick nöja mig med en pizza. Det enda lediga bordet var rygg mot rygg till alkisarnas stambord. De pratade om kompisar som gått bort och deras begravningar. En snubbe avslöjade för de andra att han hade prostatacancer och att den hade spridit sig vidare upp i kroppen. Sen hojta han till Pappa att han ville ha en öl till. Stammisarna kallar av någon märklig anledning bartendern för Pappa. Just när han berättade om sin cancer gjorde mitt brutna revben lite mindre ont. Det lade sig på plats för en stund.
Jag tog med mig kaffet ut. Det fina vädret hittade inte in på uteserveringen. Kaffet smakade bränt. När jag reste mig trodde jag ryggen skulle gå av.
Idag är smärtan lite mildare, eller åtmindstonde just nu.

Ska nog ge mig ut på en promenad. Solen lyser där ute. Kanske jag träffar donnan i jourbutiken, på en bänk eller i gathörnet som gud glömde.
Kanske hon trillar baklänges för mig som jag dansande trillar baklänges över pianon.