MAXimal-misslyckad hamburgare.

Käkade på Max igår. Deras originalhamburgare är väldigt god. Med den i bildligt sinne i hodet tog jag en promenad mot Max med en huvudvärk som letade sig ända ner i näsvingarna. Sen kom plötsligt regnet. Jag fortsatte promenera i regnet. Blev nerkyld och huvudvärken gav med sig. En fet triumf…
Redan när jag stod i kön på Max förstod jag att det var en dålig idé. Stod i fel kö. Tjejen som jobbade i kassan var långsammare än skalman. Hon kanske var bakis. Kunde känna hur baksmällan började jobba sig tillbaka. När det äntligen var min tur så var pommes fritesen slut. Hon la min hamburgare på en bricka, sen gick hon och började pula med annat. Torka bord i restaurangen, assisterade med att göra fler hamburgare. Efter drygt fem minuter fick jag fritesen. Jag satte mig för att äta. Halva hamburgaren var kall. Den andra halvan var kall och blöt. Brödet också.
Jag gick fram och frågade om de sålde kalla hamburgare. Det gjorde de inte. Efter nästan fem nya minuter fick jag till slut en ny hamburgare. Jag gick och satte mig igen. Jag tog ett bett. Den var varm, men smakade märkligt. Jag tittade på omslagspappret. “Frisco” stod det på pappret. Det var en hamburgare med bacon och någon annan sorts sås. De hade alltså gett mig fel sorts hamburgare. Den var äcklig. Skulle jag gå fram en gång till?
Jag pressade i mig halva hamburgaren och surade och lämnade resten. Sen åt jag upp hälften av pommes fritesen som nu hade kallnat och blivit mjuka. Jag reste mig upp och gick därifrån. Vresig och tvär.
Sen tog jag en ny promenad i regnet. Till bussen. Huvudvärken var tillbaka igen. Jag åkte hem och somnade nästan genast på soffan.

Sköjigt, sköjigt, sköjigt.

Har varit enormt trött idag. Det kan man bli av att gå ut och sköja till det efter att ha legat sjuk. Kände mig sköjig redan efter en och en halv öl. Sen blev det fler öl. Och jag blev ännu sköjigare.
Idag har jag duschat och sovit bort en sköjig huvudvärk. Och så har jag stekt några sköjiga hamburgare.
Har börjat följa en serie som heter Modern family. Den är småsköjig.
Allt är helt sköjigt.

En tallrik fiasko tack!

Utlovades det inte fint väder i helgen? Jag vet i fan. Jag kan ha fattat fel. Jag sitter på en uteservering och dricker kaffe, vilket hade kunnat vara helt okej om inte regnet hade hittat in. Som känt är så regnar det ju nästan aldrig rakt ner i den här stan. Det är som blåsten och regnet slåss om uppmärksamhet. Ingen vinner.
Det sitter två tanter här bredvid. De delar på en flaska rött och sträckröker. Det ser väldigt kontinentalt ut. Båda verkar jobba som lärare. De pratar om språk och akademisk text och om Tyskland. De båda verkar vara ensamstående. Den ena hittade sin man liggandes framstupa i badrummet. Han hade dött av en hjärtattack.
Käkade på Sibylla innan. Har dragit ner enormt på “utekäkandet” på sista tiden. Tänkte därmed att jag skulle dra en virvel på trumman och sköja till det med ett SUPERMEAL. Det blev en tafflig virvel. Ännu en gång fel människa vid fel profession. Att lägga alla ingredienser ovanpå hamburgaren är jordens misstag. Ja, när det gäller hamburgare i allafall. Plus att människan sölade på mängder med ketchup och dressing.
Resultatet blir att ALLA tillbehör rinner av hamburgaren och hamnar i botten av hamburgepappret.
Var på väg att reklamera hela skiten vinande genom luften och tillbaka till disken, men jag satt kvar som den tvättäkta svensk jag är och surade. Tillslut sprack pappret av vätan och alla tillbehör rann ut på tallriken (är det detta som kallas tallriksmodellen?). Botten av hamburgebrödet var dyngsurt. Pommes fritesen blev neddroppade och blöta. Man blir ju helt ledsen.
Så här såg det ut:

20130922-160847.jpg
Ser väl fantastiskt ut?

En getingsvärm, en trut och ett slagsmål.

(Skrivet i torsdags.)

Från min dörr till den där bärsen jag skulle ta som nu visserligen har förökat sig till tre hade jag minst sagt en spektakulär resa…
På min gata, på väg till bussen hamnade jag i ett plötsligt krig av getingar. Först trodde jag det var flugor. När jag sen hade en geting i ansiktet och hörde det trötta buzzande ljudet förstod jag att jag var i mitten av något. Sekunden efter kom det ut ett trettiotal getingar till från en sånt där rektangulärt, räfflat fläktuttag i väggen. Inget bra för extremt getingrädda Johan. I vanliga fall brukar armarna flyga upp och fäkta i rekyl. I hotande situationer brukar ju det logiska tänket ta över. Långsamt, väldigt långsamt vred jag mig på stället helt åt andra hållet och började gå långsamt. Efter tre steg flög skocken förbi mig. Hade jag börjat springa hade jag först haft en svart svans efter mig och sen sett ut som Herr Lepra! Ja, herrijävlar!

Efter att ha stått på busshållplatsen och neggat två bussar som var smällfeta med smällfeta hooden tog jag en tom buss i en helt annan riktning bara för att slippa klunga och pöbel. Jag satt där och tänkte på vansinnessvärmen och att jag kunde varit inlagd på getingsticks-avdelningen på sahlgrenska.
Plötsligt fick jag syn på en raggig pippi av modellen större.
“Det var mig en vidrigt uppumpad trutjävel” tänkte jag.
“Men för bövlars! Vad har truten för konstig grå flaffa i truten?”
Tro det eller ej, men den bar runt på en död råtta i truten. (Vid just såna här tillfällen kan jag förstå att det kan verka som sanningshalten på min blogg svajar mellan varven.)
Trodde hur som helst att trutars specialite var fisk och kanske i andra hand pizzakanter och halvätna hamburgare… Men döda råttor?

Mina öron lystrades plötsligt till ett samtal som pågick sätet bakom mig. En son som troligtvis gick i lågstadiet satt och berättade för sin mor om sin skoldag…
“På förmiddagen var jag i slagsmål. Först brottade han ner mig. Sen brottade jag ner honom. Sen slog jag honom i magen. Sen reste vi på oss. Då började han knuffa på mig. Då slog jag till honom med en knytnäve i ansiktet så han började blöda. Sen började han gråta och sprang för att skvallra till fröken. Då gjorde jag fälleben på han igen så han ramlade.”
Mamman svarade bara “Jaha? Jaha? Jaha?” hela tiden. När sen mamman frågade vad de hade gjort efter lunch berättade sonen att han och hans klasskompisar hade busringt till 112 och sagt att skolan höll på att brinna upp.
Just detta blev mamman väldigt upprörd av. Så klart. Hon sa till sin son att aldrig mer göra så och att han kunde hamna i fängelse väldigt lång tid om han gjorde så igen. Fängelse ville ju inte sonen hamna i så han lovade att aldrig mera göra om det.

Sen reste jag mig upp och klev av.
Nu har jag hunnit dricka upp min tredje öl.

Pizza, hamburgare, öl och apelsiner.

Jag har försökt att börja dra ner på mängden av skitmat som jag proppar i mig. Skälet är för att se om jag mår bättre och blir piggare av det. Ett annat skäl är även min ekonomi. Tyvärr skriker sinnet och magen efter flottiga pizzor och svettiga hamburgare. Skulle ju ändå vara rätt trist om en söndertuggad hamburgare eller en bit pizzadeg skulle sätta sig som en propp i nån blodådra… typ.
Jag har börjat käka apelsiner också. En om dagen. C-vitaminer och sån skit. Sen får man ju en del vitaminer av ölen också. Jag såg ett inslag på rapport en gång när jag var liten. Det handlade om en kvinna som åt apelsiner. Hon åt enbart apelsiner. 40 Stycken apelsiner om dagen. Hon sa att hon mådde lite konstigt. Hon led av en överproduktion av saliv och magen betedde sig oroligt. När man tittade på henne såg hon rätt taskig ut. Orange i fejset liksom. Hennes fingrar var också alldelles oranga.