Att andas samma luft i samma takt.

Ikväll är det fyra veckor sedan Vildan plockade upp mig på den där krogen. Om en stund skulle hon stå vid mitt bord…
Redan efter att vi umgåtts i några timmar kände jag att jag tyckte om henne och hennes sällskap.
På morgonen när hon sov gick jag upp och städade badrummet, för jag skämdes över hur det såg ut.
Våra samtal flöt på i fin form. Först pratade hon och jag lyssnade. Sen pratade jag och hon lyssnade. Sen frågade jag något och hon svarade. Att andas samma luft i samma takt.
Promenerandes dagen efter vid näckrosdammen tänkte jag: Jag tycker om den här stunden och att ha henne här vid min sida. När vi hade kommit ner till Avenyn, jordens fulaste gata, hade hon kopplat ihop min arm med hennes och vi gick armkrok. Gatan såg genast bättre ut på det viset.

Jag saknar henne. Hennes bruna vackra ögon. Växlande mellan glödande intensitet och värme. Hennes djupt räfflade läppar och hennes leende. Hennes röst och hennes sätt att prata eller ropa mitt namn. Hennes rygg. Hennes sällskap. Hennes egna små sätt. Våra nattsuddande stunder.
Hon fick mig glad, lugn och harmonisk. Och hon berättade att jag hade samma inverkan på henne.
Mina händer känns tomma. Min kropp, ett eko.
Vill ha henne här och nu.

IMG_0521.JPGHittade det här taxikvittot i jackfickan idag. Väl hemma hos mig klev hon ut ur taxin och ställde sig och tittade på stjärnhimmeln. Jag klev ut ur taxin och tittade på henne…

Jag älskar världen…tror jag.

Kvinnan på loftet jag berättade om sist…

Det hela började med att jag var ute med Trajo-Peter och syrran i fredags på Hammock när den här mycket classy och vackra kvinnan kommer fram till mitt bord och stilfullt raggar upp mig. Hon säger till mig att hon finner mig attraktiv och frågar om jag vill gå nånstans och ta ett glas med henne. Hon pratar engelska. Mitt svar är inte lika tjusigt och kommer på rekyl:

-Im not gonna fuck you!
Hon säger att, om jag vill, kan jag komma bort till hennes bord senare och berätta om jag vill eller ej. Efter ett tag funderande rörande gud-i-djävulens-vad? går jag bort till hennes bord och säger tre ord:
-Are we going!?
Sen dess och fram tills nu, förutom ett par timmar i lördagskväll, har vi hängt oavbrutet med varandra.
Känslorna blir jättemånga och allt är en extrem kontrast till min betryggade vardag som bara rullar på…
Det blir svårt att äta och sova och skita. Samtidigt är det oslagbart att ligga tätt intill en varm kvinnokropp. Prata och skratta medan kaffet svalnar i jämn takt. Titta på varandra mer än vi tittar på maten när man går på restaurang.
Sällskapet som jag längtar efter som samtidigt stundvis blir ohanterbart och som står i kontrast till min tråkande ensamheten som jag är så jävla tråkad av.
Nu sitter jag och dricker en öl ensam medan hon är hemma och packar sin väska. Vi ska ses om en stund igen. Sen ska hon åka iväg en längre tid, och här pratar vi inte gångavstånd.
Fortsättning följer…