Angående förra inlägget: Tyvärr kan ni inte äta upp min papegoja. Den enkla förklaringen till det är att jag aldrig har ägt någon papegoja. Det hela var rent papejoganskt fylleprat…
Och så kom då elräkningen. Som ett brev på posten. Alltså i ett brev och hem till mig, och inte till posten.
Angående min värmefläkt, som jag nämnde tidigare i ett inlägg. Fläkten drar sina generösa watt får man säga. Det har jag papper på nu. Elräkningen hade höjts med 150 kr. Elförbrukningen är därmed fördubblad. Fläkten kostade 149 spänn. På något vis kan man säga att jag nu har ett fläktabonnemang. Passar mig perfekt eftersom jag är gjord av pengar och älskar att spendera cash!
Var på Köttbullekällarn igår igen. Med morsan. Vi gick runt på tio olika fik och letade semla. Överallt där det fanns semlor fanns halva Västra Götalands befolkning. Trängades och stånkande med något tokigt i blicken. Semlakrig (öh, nu fick jag en n-n-n-nyyyysATTACK!!!). När vi väl hittade ett ställe som hade semla, och med lite lagom med folk, ville morsan inte ha en så stor semla, utan en mini-semla. Då föreslog jag att vi skulle gå till Köttbullekällarn. Där har de garanterat inga semlor. På det sättet slapp vi tänka mer på saken.
Jag beställde in en jättebakelse. Sen en öl på det. Sen en öl till på den förra ölen. Som en efterrättsöl skulle man kunna säga. Vi avslutade besöket med att äta en entrecôte med pommes och bearnaise.
Det var skönt att tre timmar senare stånka sig ut därifrån med vetskapen om att man åtminstone hade uppfyllt en av de sju dödssynderna…
Annars är det jävligt mycket melodifestival. Vare sig man vill eller inte. Vill man inte så är det lika mycket melodifestival ändå. Eller mello som di säger. Det plingar till i telefonen och där står det att nu är rapportering för mello igång. Det plingar till i telefonen och det berättas vem som vann. Man tittar på tv och så tar programmet slut. Det är förhandsvisning för melodifestivalen. Man läser metro. Det är tre sidor om vilka låtar som är starka eller svaga inför nästa deltävling. Vilket i sig är ett skämt med tanke på den låga kvalité låtar och musik håller över lag. Överallt, överallt, överallt.
Som att bli tvångsmatad med mosad banan.
Igår, efter frosseriet på Köttbullekällarn, gick jag in på Willys och köpte lite mat ifall att jag skulle bli lite småhungrig på småtimmen. Jag gick förbi chipshyllan. Där var det krig bland halvkilo-påsarna med mello-snacks. Folk trängdes och hade något vansinnigt i blicken. Chipshyllorna var näst intill utplockade. Så som det skulle kunna se ut i en affär om man på grund av någon slags katastrof skulle behöva bunkra upp för att man inte kan lämna sin lägenhet på en vecka.
Tänker osökt på den där sketchen med Galenskaparna där en författare har skrivit en bok som heter “Har Sverige blivit lite dumt i huvudet?”
-Och hur mår du idag Johan då?
-Va? Ja, ärligt talat är det lite si och sådär…jag känner mig lite mel(lo)ankolisk, men det går väl över…