Naaaj, men inte nu igen!

(null)“Har haft en trevlig kväll. Låser upp dörren och kommer in i hallen. Jag möts av hans maniska blick och hans vita, perfekta tandrad.”

Men snälla, obehagliga människa. Vad vill du i mitt brevinkast och för andra gången den här veckan med dina sköjarmiljoner?
Jag vill ha inte dem! Begrips?
Ska jag behöva avbeställa min post och slänga ett lasso runt dina tänder och skicka överkäken till en plats där det inte råder någon tyngdlag för att slippa detta skojeri?
Jag säger det igen och utan krusidull:
Herr Rickard, lämna mig ifred för bövlars!

Stå inte där och snacka om att du älskar världen gosse!

“Stilla dagar i Clichy” av Henry Miller. Kommer ihåg att jag gillade den boken. Kommer dock inte ihåg något av den. Stilla dagar i Göteborg ter sig så. Här och nu. En kaffe här och där. En vilopaus i soffan här och där. En bärs här och där. En promenad här och där. Spännande som satan!

Har tagit mitt knottriga arsle till Kellys för en pizza (en pizza här och där). Kände att jag behövde bryta av med lite ljus deg istället för allt mörkt bröd som jag proppar i mig just nu.

Varför viker sig alltid mina stora öronsnibbar när jag sätter på mig mössan? Varför är nästan alltid strumporna slut några dagar innan löning, precis som pengarna nästan alltid är? Varför håller folk på? Varför finns det sjöhästar? Varför har den nya wordpress-appen tagit bort radbrytning (Om man trycker på retur blir det ett nytt stycke. Därför skrivs nu allt i klump i varje stycke på denna bloggen. Här efter denna mening skulle jag alltså vilja börja på ny rad, men det går inte sörru). Svaret på alla ovanstående frågor är att jag har tid att fundera. Eller så tar mig tid vilket de flesta andra människor inte verkar ha eller ser till att ha… Men det har jag. Som en brödfet, svettförvirrad sköjar-filosofi-stofil med mörkt bröd i bakfickan.

Ah, där kom pizzan in efter tre öl. Och där var pizzan uppäten. Och där gick Rickard Sjöberg in i sin loge på Tv4 och borstade tänderna. Och där gick jag ut härifrån. Svullen och fet. Glansig och glåmig i hyn. Och med stora tankar i lilla begodalbanan tänker jag:

“Snacka om att jag älskar världen!”

Bloggar.

Ulf Lundell har startat blogg, för den som inte visste det. Badgers drift heter den visst. Känns som det kan bli en bra blogg och rolig att följa. Har aldrig varit något fan av hans musik, men han är en bra författare och är rak har mycket åsikter. Då kan det bli bra. Fast idag har han inte skrivit. Kanske den redan är nerlagd. Tyvärr verkar ju redan nättrolljävlarna vara i full gång i kommentarsfälten med sitt hat. Trist och obegripligt hur folk orkar. Vågar gör de ju, fast troligtvis bara under något sköjarnamn på world wide web. I det verkliga livet är det troligtvis tysta som möss och vågar inte öppna käften. I övrigt finns det bara en sak att säga: Har du inget bra att säga, kan du lika väl hålla käften, som min farsa brukade säga. Han skulle bara vetat hur rätt han hade i detta numera hatiska och intoleranta samhället.

Jag har också startat blogg. Fast det är ju snart sju år sedan. Morsan har också startat blogg. “Johan, ska du komma hit och äta idag?” heter den.
Rickard Sjöberg har också startat blogg: “Jag och mina vita tänder” heter den. Och Gunde Svans nya blogg heter “I Gundes nyvallade hode.”

Alla ovanstående bloggar är jättebra!

God morgon sa ja te daj, eller gjorde ja det?

Våren är nog här. Och jag står mitt i den med tomt hjärta och vrålar mitt på avenyn i bara kalsongerna.

Skulle kunna vara början på en dikt. Glömde skriva här igår trots löften om att skriva här varje dag. Lite som att glömma att gå till jobbet, trots att man har lovat att komma till jobbet varje dag. Är för övrigt på väg dit nu.

På min Colaflaska står det att jag ska dela en coke med Rickard. Det är bara ett problem, av många: jag känner ingen Rickard. De kanske menar Rickard Sjöberg. Det vore ju hemskt. Tror han dricker mjölk jämt samtidigt som han ber till en gud i mjukplast.

Fan va trött jag är. Skriver senare…

Efter allt.

Det känns som en evighet sen jag klev in på ljungans i fredags och käkade den där räkmackan innan jobbet. Jobbhelgen är över…
Fredag:
Efter den där räkmackan köpte jag med mig en kaffe i väntan på vagnen. Kaffe och en cigg innan domedagshelgen började. Klockrent, oslagbart. Jag ställde ner kaffet på bänken och tog av locket för att låta kaffet svalna. Naturligtvis tog göteborgs-piss-runkar-vinden locket. Jag sträckte mig efter locket. Yes, jag fick tag i locket… och shmackibönk, spillde ut kaffet. Så jävla självklart. Christ! Försökte hålla mig lugn trots att jag höll på att bryta ihop. Knycklade ihop muggen i vrede och dunkade ner den i papperskorgen som om det var en basketkorg…
Lördag:
På väg till jobbet igen. En kvarts väntan på spårvagn efter buss… Jag klev in på Pressbyrån på korsvägen för att göra ett nytt kaffeförsök. Jag ställde mig i kön. Bara en kvinna framför mig i kön. Perfekt. När jag stod där och köade och väntade började en kille som dök upp en ny kö bredvid mig. Han trängde sig inte. Han oljade sig in med ena axeln. Millimeter efter millimeter. Irriterande, men för morgontrött och för rädd om mitt humör intalade jag mig att jag sket i vilket. Vilket inte var hundra procentigt sant. När kvinnan gick stod han plötsligt mycket riktigt framför mig. Jag skakade på huvudet för mig själv och tänkte: din billiga jävel, nu tar jag ett grepp bakifrån och rycker ballarna av dig. Kvinnan i kassan uppmärksammade mitt hemliga missnöje och frågade om jag var före. “Jo” svarade jag. “Men vissa jävlar kan uppenbarligen inte stava till kö!” Onödigt otrevligt sagt av mig kanske. Jag ångrade mig direkt, men mest bara för att låta det hela passera, spara mitt hyfsade humör. Sen kunde jag störa mig i lugn och ro efter svenskt maner. Killen plockade upp sina varor från disken i fantastisk speed. Påkommen i skyldig speed. Han lät mig veta att han absolut inte visste att jag var före (med andra ord att han var väl medveten att han hade trängt sig) och att det absolut inte spelade någon roll om kassörskan tog mig före, för att han hade minsann inte bråttom ( varför i helvete hade han då oljat in sig/trängt sig från första början för?), men det var det tydligen viktigt för vissa andra. Perfekt urskuldring för att lägga skulden på mig bara för att jag hade reagerat. Under tiden när hon slog in mina varor säger hon: “Ja, jag vet inte. Jag såg ingenting.” Här någonstans kändes det som allt började om från ruta ett igen. Sprätthelvetet fick luft under vingarna och lade åter igen fram sina varor på disken med högt huvud. Ett bättre alternativ, egentligen, hade varit att bett honom följa med ut, så jag kunde sparkat upp kulorna i halsen på honom. Enligt klassiska maner. Det går ju tyvärr inte eftersom jag inte är funtad på detta vis. Dessa personligheter finns överallt. Alltså, inte min. Den har jag aldrig stött på någonstans he, he. Nej, snarare dessa vinna-fördel-as-buffa sig fram-personligheter för att komma undan på smidigaste sätt. Utan dem hade vi aldrig sett långfingret sträckas ut bakom ratten i trafiken.
Och som sagt, det är dom som sträcker ut fingret. I total ovetskap medan de har resten av fingrarna riktade mot sig själv. Anyhow….

Söndag/nu:
jo va fan, jag sitter här nu. På sejdeln. Tar några kalla efter en jobbhelg med en brukare som hostat och brötat och sagt nej på alla ställen där han borde sagt ja. (Han kan vara den största nej-sägaren jag känner). Som tittat på Svindlande affärer och skrattat åt Rickard Sjöbergs klämkäcka skämt.
För någon timme sen satt en tjugoårig brud vid bordet bakom mig. Jag höll på krossa huvudet mot bordsskivan. Hon satt där och sjöng med i alla låtar högt och gällt. I “I would do anything for love” med den gamla härskna köttfärslimpan. Det var hennes favoritlåt. Hon berättade för sina vänner att hon minsann kunde sjunga. Hennes dröm var: Idoooooool! Resten av publiken här inne med hyfsat musiköra härinne kunde bevisa motsatsen. Precis innan hon gick dissikerade hon “nothing compares 2 u. Kunde känna hur någon skar bort pungen på mig med slöa knivar. Lägg mig på kubben direkt!
I övrigt spelar de fruktansvärt knullig musik här ikväll. Man blir inte alls sugen på att knulla. Och hade man utövat denna underbara syssla med den här musiken i bakgrunden hade man varit tvungen att avbryta den underbara akten med meningen: ursäkta darlingo, vänta lite, jag ska bara gå och skjuta ett stort jävla hål i stereoanläggning.
Puss, strax tillbaka!

Postkodsmijonären och dynghögar

Min brukare har vunnit ett postkodsmiljonärenspel. Han är med i postkodsmiljonären. Därför har han vunnit det. Tycker de borde dela ut det gratis till alla i sverige. Sen är det valfritt om man vill spela det, pissa på det, elda upp det och grilla korv i flammorna av rickard sjöbergs nuna. För han är naturligtvis med på omslaget. Vad annars.
Hur som helst i Sjöbergs grusiga rumphål så testade vi spelet.
Vi drog fråga efter fråga. Han hade rätt ungefär hälften…
Sen kom frågan om Narnia. Hur kom barnen in i landet Narnia löd frågan. (Vet inte riktigt om det tillhör allmänbildning eller ej att veta detta. Till och med jag vet även fast jag inte gillade Narnia. Beror mest på det där fromma lejonet som jag inte fixade riktigt, ungefär som den där menlösa björnen i Star Wars som bara står och brööölar. Vad är hans poäng?)
Nåväl, gick de genom…
A: en ytterdörr.
B: en underjordisk gång.
C: en garderob.
D: en dynghög.
Ni har redan gissat rätt. Han chansade på dynghög. HA HA HA! Kanske inte det roligaste i det hela att han gissade på dynghög. Bara det var ju sköj, men vilken flopp. Se detta framför er: De springer genom en kobajshög och kommer ut i ett drömlandskap och stinker bajs. Lejonet säger: Hej hej trevligt att ni kom men ni får nog rulla runt lite i snön så ni inte stinker så jävligt innan vi kan fortsätta vårt program här…
Hade naturligtvis enormt svårt att hålla mig för flabb… men man har ju en proffesionell hållning i min yrkesroll….

Ovanstående skrevs igår efter tre timmar sömn, elva timmars kneg, och tre öl på lönnmördaren. Ber därför om ursäkt om språket är lite ostruktuerat.