Ny cykel.

Blev ägare till en cykel igår. Majas gamla bike. En stadig och stabil Sjösalacykel. Röö o finer. Grymt skön att cykla på.

Begav mig genast ner till stan för att köpa ett extra cykellås. Cyklade upp för backen vid Chalmers till Guldheden. Höll på att dö. Andan tog slut och benen värkte och förvandlades till bulldeg.
Hittade ett fett jävla lås att låsa fast cykeln i stolpjävlar med. Det var icke bultsaxvänligt, sa gubben i cykelaffären. Slutar väl med att någon redlös jävel sliter upp hela stolpen ur marken och cyklar iväg med den på pakethållaren.
Köpte även cykellampor. Såna däringa ledlampor. Tyvärr var det något fel på det där paketet. Bägge lamporna hade vitt sken. Fiffel och båg. Lampan där bak skall väl vara röd? Det har jag sett både på cyklar och bilar i filmer och i verkligheten. Helt under ytan i dyngpöla är jag väl inte!

Tänker att jag skall börja cykla mycket. Upp för backar och ner för backar. Till mataffären och krogen. Till stranden och läsa en bok och cykla hem igen. Till alla stans sexklubbar. Sparka ner andra cyklister som bränner om mig i sina spandexbyxor. De brukar ju ändå ha hjälm och då gör det ju inte så mycket. Tralla högt och studsa som en förvildad tupp på sadeln medan jag bränner ner för backarna. Äta ostbågar och dricka kaffe bakom styret. Cykla genom kyrkor. Cykla mot tid och dumhet. Cykla mot vett och balans och mot sans och all möjlig obalans. Cykla mig sjuk. Cykla mig frisk. Cykla mig rakt ut i världens gigantiska skönhet och rövhål.

Nu jävlar bär det av!

(null)Där står den. Röö och finer.

En lunch, en komplimang, att bli dansk och lite annat sköjeri i någon slags naggad gloria och yx-lyxförpackning.

Småskrivet här och där från lunchtid tills ikväll.

Hjärnan trillar och kokar över. Tankar flyger iväg och studsar i rummet. De handlar om allt och inget på samma gång. Ihopblandad till en oätbar gryta. Jag hade kunnat prata om nyansen i grönt badrumskakel, den senaste glassorten, den ekande katakomben någonstans i hjärtkammaren.
Efter en stund är hjärnan helt blank. Sen kommer tomheten.

Nu har jag käkat lunch på en bistro i Johanneberg. Kontinentalt av bara fan. Kebabspett med chili och yoghurt och bulgur och bräserad rödlök. Fantastiskt jävla gott. Kaffe och cigg på det. Bajsnödigheten kommer. Finns ingen toalett här. Tur att det är nära hem.

Funderar på att börja leva som en dansk. Såg en sketch om detta med Peter Apelgren. Köra utan bilbälte. Äta wienerbröd bakom ratten och röka. Röka överallt och kasta fimpar på marken. Och skämta icke-PK hela tiden.
Danskarna sägs vara det folk som är mest välmående i hela Europa. De lever lite som de vill och verkar högprioritera livsnjuteri. Något som skulle kallas för dekadens i det här upptighta rövhålsland.
Jo, jag har lite svårt för det här uppstädade kliniska samhälle som Sverige har blivit.

Det sägs att min blogg känns ärlig och uppriktig. Undrar hur den skulle bli om jag tog den ett steg längre. Kanske skulle bli helt olidlig att läsa (lite som att Slayer skulle släppt en ännu snabbare skiva än “Reign in blood”). Vissa saker är bäst att hålla för sig själv…

Lite fritt flöde av tankar som flödar rakt genom min lilla hjärna just nu:
Vaknade för sent i (förhållande till vad?) Hade kunnat tänka mig att sova 100 månader och fyra dagar. Något höll mig kvar här. Masturberar varje dag och på morgonen vaknar jag med morgonstånd uppsliten ur en knulldröm. Där kom posten. En räkning till. Vad skakig jag blev av allt kaffe. Skulle kunna tänka mig att bli full ikväll. Dåliig idé kanske? Är annars förträffligt bra på dåliga idéer. Inklusive uppföljningen av dem.
En människas röst är det som dröjer sig kvar i ens minne längst. Har man känsliga fingertoppar går det också att minnas under väldigt lång tid exakt hur en specifik människas hud kändes.

Blev uppraggad i baren på Tullen för ett litet tag sen. Av en transexuell person. Hon kom fram direkt när May reste sig från barstolen och gick hem. Hon var extremt vacker och nästan två meter lång. Kunde omöjligt se att hon var transformerad från man till kvinna.
“Hur är det grabben?” Frågade hon.
Hennes röst mullrade som ett nedstämt E. Som Peter Steele. Hon frågade om jag ville komma och sätta mig vid hennes bord. Hade inte tvekat en sekund om min läggning hade sett annorlunda ut.
Jag svarade vänligt att jag skulle gå hem strax. Vilket var sant. Efter en stund hördes samma basröst från samma kvinna ropa från hennes bord: “Jooooohan!!! Joooohan!!!”
Jag nickade bort mot hennes bord och log.
Jag frågade bartendern hur hon kunde veta mitt namn.
“Hon frågade mig vad du hette. Hon tyckte du såg riktigt het ut.”
“Jaha, trevligt”, sa jag.

Komplimang. Känns alltid bra. Komplimang som komplimang. Hetero, bi, homo. Sexuell läggning eller ursprung och nationalitet. Vem fan bryr sig? Ointressant. Mitt liv känns för kort för att lägga ner energi på sånt. Sån skit får andra ägna sig åt…och gör uppenbarligen.

Skulle hellre dela upp människan i två totalgeneraliserande kategorier. Idioter och icke-idioter. Idioterna verkar ju ha övertaget, annars hade ju inte världen och verkligheten sett ut som den gör…

Var på Liseberg och Cardigans igår. Hade kofta på mig. Inte mitt favoritband. Tycker dock om kofter. De har gjort några bra låtar. Nina Persson och gitarristen gjorde en duett. Enormt svag för duetter. Vackert! En av sångfraserna var de bästa på hela spelningen:
“We drank cheap champagne and then I gave you head.”

Nu. Några folköl på balkongen. Bara för att jag är som folk i största allmänhet…

Goddag och adjö.

Jag verkar inte kunna pressa ur mig ett vettigt ord här. Fick slut på ord. 

Ibland är den här bloggen en naken man ståendes på alla fyra på ett torg med kalsongerna nedragna till knäna och med en selleri uppkörd i rövhålet.

Inte idag. Den här dagen var en jättedålig idé från början…

…och där tappade jag matlusten igen.

Med huvudet i frysen säger jag på återseende.

Köttbullekällarn då och nu.

Det är ju självaste rövhål…
Jag tyckte något var skumt när jag kom gående här. Tyckte att uteserveringen såg upprustad och fräsch ut.
De har alltså renoverat och gjort om hela inredningen på köttbullekällarn. Ännu ett gammalt gubb och kärring-place som gått i graven. Varför kan inte det lilla gamla som är få finnas kvar undrar den morrande gubben nu.
Visst, de säljer köttbullar och det heter Köttbullekällarn. Kaffet verkar ha samma pris och ölen har gått upp fyra kronor. Men när man tittar in så har stället tappat sin charm och själ. Det är ju bara för trist.
Det enda som är oförändrat bajsbromssträckan i toalettstolen.
Oh, vad skönt det var att gnälla idag!

För kanske ett halv år sedan gick café junggrens samma öde till väga. Jag har inte varit där efter de byggde om. Jag har bara sett att de har tagit bort den täckta uteserveringen (alltså, jag pratar inte glasbur) som var perfekt att sitta på när det regnade. Den enda i sitt slag som jag känner till som man fick röka på. Förjävlit ju.
Både Köttbullekällarn och Ljungans är med i videoinlägg #2 om någon lirare inte har sett det ännu.

Ut med det gamla, in med det nya. Nu måste jag ha en öl så jag kommer över denna traumatiska stund.

20140514-173607.jpg
Köttbullekällarn förr och med själ (och med en sköjig regissör mitt i interiör).

20140514-173910.jpg
Köttbullekällarn nu.