Blev helt sjukt sugen på indisk mat igår. Det har nog aldrig hänt innan. Fortfarande lunchtid, så jag klampade iväg hemifrån. Det finns en indisk restaurang i närheten av där jag bor. Eller snarare så är det den indiska syltan som jag brukar gå och dricka öl på ibland. När jag kom dit hade den tokiga pajasen semesterstängt. Det är så det går när man för en gång skull blir sugen på indisk mat.
Jag fick omvärdera tankarna. Jag tog en promenad längs Södra vägen. Tittade in i varenda restaurangfönster, men ingenting dög plötsligt. Jag promenerade och promenerade. Till slut var lunchtiden över och magen skrek. Jag hamnade till slut på Mc Donkjäveln. Sista utposten.
Det är ofta på det viset som jag slutligen hamnar på Donken. När jag har tänkt något annat från början men inte orkar längre för att hungern slår till.
Samma sak när jag ibland har tänkt att dricka två öl.
“Okej”, tänker jag. Jag dricker de här två ölen, sen går jag och handlar och åker hem och lagar mat.
“En till öl kan jag ta. Oj, nu stängde visst mataffären. Allright, då får det bli en pizza. Funkar också, då kan jag ju likaväl ta en bärs till. Det hinner jag. Attans, nu hinner jag inte till pizzerian heller innan den stänger. Äääh, det får bli Mc Donalds.”
Lagad mat, pizza, Big mac – Total nedgradering.
Värst är det de gånger jag “råkar” missa sista spårvagnen och tar taxi hem och sen stannar till på Donkjäveln medan taxametern tickar på.
Sen går man och lägger sig mätt och ruinerad. Med en känsla av att vara lurad – av sig själv. Igen.