Den här jävla förkylning börjar gå mig på nerverna. Varje morgon vaknar man helt tjöck och paj i halsen. Som om det ligger en våt och utslättat pannkaka i svaljet. Efter att klivit upp och en eländig hostarstund tagit plats är allt plötsligt över. Sen är allt som vanligt. Framåt eftermiddagen kommer torrhost-attacken, då man tror man ska hosta ihjäl sig och på kvällen börjar man känna sig sjuk igen. Det är hela dramat som går om och om igen. Som melodifestivalen som aldrig blir färdig.
Förkylning påminner om låten “Vandraren” med Nordman. Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?
Det är vandraren och Johans förkylning.
Har fått ihop min kamera nu. En snubbe har skickat kamerahuset från Umeå. En annan snubbe har skickat objektivet från Helsingborg. Kamerahusets postlapp har redan anlänt och objektivet kommer imorn eller på fredag. Ett objektiv med så kort skärpedjup att endast dammkornet på en rumpa blir skarpt.
Tänk om inte Helsingborg och Umeå gillar varann. Likt rivaliserande fotbollssupportrar som slår ut tänderna på varandra i en skog vill inte gängorna i objektivet passa i kamerahuset.
Varje gång jag trycker ner avtryckaren på kameran kommer det istället ut en liten seg spysträng. Vore ju förfärligt…
Själv bor jag i Göteborg någonstans mellan dessa orter och förbereder mig genom att köpa oömma kläder i galon ämnade för att hoppa jämnfot in i stickiga rosenbuskar med kameran hängande runt halsen när scoopet uppenbarar sig.
Kanske det bara blir oscoopiga bilder när jag ligger på alla fyra i vardagsrummet och klöser damm och ångest ur mattan.
Kanske jag fotar pungen på kungen.
Åt en pizza på Kellys tidigare. Blev rund om magen och tom i huvudet.
En tiggare gick förbi när jag stod ute och rökte. Hon frågade om jag hade några pengar.
“Not this time”, svarade jag
“Ah, next time!”, svarade hon med ett leende. “I will remeber you!”
Kändes som att jag precis skrivit på ett abonnemang.
Nu måste jag lägga mig och vila lite. Kolla på några avsnitt av Pablo Escobar kanske.
Orden “plata” och “tranqilo” myntas väldigt ofta.
Av pengar blir man lugn med andra ord.