Hade en gästpoet här på bloggen igår. Kraxus Fixus. Han har släppt både den ena och andra diktsamlingen skall ni veta. Hans bästa är hans minst sålda. “Jag och mina helrör och ett handfull knull i garderoben” heter den.
Drack några bärs med syrran igår. På hennes balkong och under hennes fläkt. När folkölen var slut åkte vi ner en kort sväng till andra lång. Gatan var nästan helt tom. Rätt skönt tyckte jag. Rätt trist tyckte syrran.
Vi pratade med en förbipasserande snubbe som kan ha varit det fullaste jag sett på länge. Han fick fram ordet jag fem gånger i rad, sen kom han inte längre. Till slut sa han att han skulle gå in i rollen som sig själv när han nu skulle in på krogen. Han vinglade framåt och bakåt. Konstigt nog fick han beställa. Efter fem minuter hade han däckat med näsan två centimeter från ölen. Han vaknade till då och då. Mumlade någon harang och tog en klunk på ölen. Sen däckade han igen.
Nästa vecka öppnar mitt Willys igen. Detta är det största som händer i mitt liv just nu, vilket inte säger lite om mitt överfantastiska liv.
Det har varit stängt i över ett och ett halvt år.
Man har fått kämpa sig ner till ett mini-Willys nere på Utlandagatan. Det är så litet så man når lösgodiset när man står i köttdisken, ungefär. Möter man någon i en gång får man backa ut. Är man bakfull får man panik och börjar mumla eller gråta. Man blir knödd och knuffad på överallt. Är man inte bakfull går man efteråt till Tullen som ligger alldeles bredvid för att svalka ner hela hodet med dubbla par öl. Minst…
Nu, iallafall öppnar det ett mycket större och splitternytt Willys. Som dessutom har öppet till 22. Där ska jag hänga flera dagar i veckan och köpa tomatsoppa, folköl och deodorant. Dessutom ligger det inget dekadent Tullen bredvid, så då kan man gå hem och dricka vatten direkt. Kanske kommer jag börja laga mat nu igen också.
Jag såg om Kill Bill 1 i söndags. Den kom 2003. Då bodde jag i en blåmålad källare på Kville. Jag delade lyan med en britt som jag kallade Sopan. Han samlade på kastruller och stekpannor och hade ett tomt skratt som ekade och som fick krukväxterna att dö. Själv hade jag ångest ganska ofta och gick på socialbidrag.
Fast nu var det ju Kill Bill jag skulle tala om.
Genast märkte jag att något var skumt när jag nu tittade om filmen.
Dels saknade jag den där ormscenen i husvagnen. Jag kan minnas fel. Att scenen är med i den andra filmen. En annan scen som var bortklippt (och detta är jag säker på) är den då Uma väntar på att få sitt samurajsvärd tillverkat. Det tar en månad att få det klart. Under den tiden så tränar hon samurajodojjomojosvärdteknik. Detta var med i filmen när jag såg den 2003 (i min blå källare). Hon tränar uthållighet och springer upp och ner för trappor och läromästaren är stenhård och hon svettas som en hynda. Allt detta var nu bortklippt. Varför undrar sköjaren. Det blir lite konstigt när hon i nästa scen är världens råskickligaste donna med svärdet utan att ens tränat en sekund. Finns ju ingen anledning att klippa bort den där scenen. Ur censurperspektiv menar jag.
Streamade den från viaplay. Där är filmen 1 timme och 46 minuter. När man kollar på wörld wide web så är den 1 timme och 52 minuter.
Nej, jag begriper ingenting…
Däremot kan jag bjuda på lite kuriosa. Anledningen till att vissa blodiga scener är svartvita är att det är en typ av censur. Att det inte är filmat i färg alltså. Svartvit censur kan man säga alltså. De är ju väldigt snygga de där svartvita scenerna iallafall.
Skall nog se andra delen ikväll efter kneget. I den saknas också sex minuter.
Kanske de har klippt bort när Uma äter havregrynsgröt med bapelsiner och stickar en plåtväst till sin mamma.
Ledig i sex dagar sen. Detta ska jag nog fira med ett par bärs i morgon. Fast bara för att jag har så raka orakade ben. Och framför allt för att jag älskar världen.
Där med basta!